LO:s nye avtalssekreterare Håkan Meijer är irriterad över att facken inom industrin går före LO. – Jag trodde vi skulle kunna göra som förra gången , säger han.
Förra gången var inför 1998 års avtalsrörelse. Då enades LO-förbunden om en gemensam ram innan vart och ett av förbunden påbörjade sina förhandlingar.
Den 27 oktober kommer LO:s representantskap att träffas för att ena sig om en plattform inför den kommande avtalsrörelsen. Men då har fem LO-förbund – Metall, Pappers, Industrifacket, Skogs och trä samt Livs – redan gjort upp om en egen plattform. Inte i samarbete med andra LO-förbund, utan i samarbete med industritjänstemannaförbundet Sif och civilingenjörerna, CF.
LO:s nye avtalssekreterare kunde ha fått en roligare start.
– Vi får ta det för vad det är och hoppas att det ordnar sig så som det gjorde i förra avtalsrörelsen.
Håkan Meijer trodde inte att industrifacken skulle förekomma landsorganisationen med sin plattform. Han är överrumplad – och irriterad.- Ja, en viss irritation finns naturligtvis. Det kan jag inte sticka under stol med.
Industrifackens plattform har stört processen inom LO, anser Håkan Meijer.- Att plattformen dessutom ges offentlighet skapar naturligtvis skavsår inom LO:s led. Dels mellan LO och vissa förbund, dels mellan vissa förbund.
Innebär plattformen från facken inom industrin att LO nu blir låsta inför mötet den 27 oktober?
– Nej då, inte alls. I så fall fungerar inte den demokratiska processen.
Men är det egentligen så konstigt att exportindustrin går före – ska inte den konkurrensutsatta sektorn vara löneledande?
– Som jag ser det har den konkurrensutsatta sektorn ändrat karaktär. Den ser inte ut som för 15-20 år sedan. Den är bredare än förr. Det är betydligt fler branscher som i dag är utsatt för utländsk konkurrens. Transportväsendet är ju i dag betydligt med konkurrensutsatt är för tio år sedan.
