Nu börjar Pappers och arbetsgivarna i Skogsindustrierna närma sig smärtgränsen i förhandlingarna.
– Läget är ganska bekymmersamt, konstaterar Pappers ordförande Sune Ekbåge.
Gårdagens förhandlingar resulterade inte i något nytt bud från arbetsgivarna. Fortfarande har parterna uppehållit sig kring frågor och krav man faktiskt är överens om. Skrivningar kring bland annat kompetensutvecklings- och arbetsmiljöfrågor, som med största sannolikhet hamnar i kommande förhandlingsprotokoll.
– Det som sitter hårt hos motparten är flexibilitetskraven och nivån på avtalet. Här vet vi inte var smärtgränsen går förrän vi kommer in i reella förhandlingar, menar Sune Ekbåge.
Han bekräftar dock att samtalen fortfarande kretsar kring ett treårigt avtal, där det sista avtalsåret – precis som i nuvarande avtal – ska kunna sägas upp. Dessutom att avtalet är kopplat till fortsatta avsättningar till arbetstidskonton. Här diskuteras även arbetsgivarnas krav på en fjärde avsättningsmöjlighet vid sidan om arbetstid, pension eller kontantuttag – nämligen ett kompetensutvecklingskonto.
Båda parter försöker också hitta förhandlingskraft i det nyligen träffade avtalet inom den finska pappersindustrin. Där träffades som bekant ett treårigt avtal efter konflikt, men där löneökningen bara fastslogs för år 2000. Nu har avtal slutits för 2001 och 2002 på nivån 2,7 respektive 2,2 procent. Men här gav det första året 4,1 procent plus löneglidning.
I det finska avtalet utgår de generella påslagen i mark och penni, ett faktum som kanske inte gör det lättare för exempelvis Stora Enso och Metsä-Serla att framhärda i kraven på procentuella påslag i Sverige.
