Internationella metallarbetarfederationens generalsekreterare Marcello Malentacchi saknar det svenska facket i den globala proteströrelsen.

– Ibland förstår jag mig inte på den svenska fackföreningsrörelsen. Å ena sidan har man, främst inom industrins fack, tagit en klar ställning för Europatanken. Men sedan missar man dessa fina chanser att säga vad man tycker.

– Möjligtvis är det socialdemokratiska partiets och LO:s velande som satt sina spår.

Malentacchi, som har ett förflutet som Volvo-arbetare i Göteborg och som ombudsman på Metall, är väl förtrogen med den nordiska fackföreningsrörelsen.

– Den borde vara mer aktiv på den globala scenen. Jag saknar i synnerhet danskarna, särskilt nu efter folkomröstningen. Jag är rädd för att det i Danmark finns en majoritet som blir allt mindre benägen att delta i Europa-arbetet.

Det är viktigt för facket att vara med i manifestationerna, säger Malentacchi.

– Absolut. Och man ska komma ihåg det var skillnad mellan första och andra demonstrationsdagen i Nice. Andra dagen dominerades tyvärr av bråk från små grupper.

– Men första dagen hade vi en riktigt fin demonstration med uppåt 60 000 deltagare. Facket gjorde sin röst hörd för bättre sociala villkor och den europeiska fackföreningsrörelsen kunde visa att den fortfarande kan mobilisera folk och få politiker att lyssna.

Ska den nordiska fackföreningsrörelsen göra sin röst hörd i Europa måste man bland annat ta till den gamla beprövade metoden att demonstrera.

– I Sverige har vi mycket att lära oss av de franska och italienska fackföreningarnas förmåga att mobilisera folk, säger Marcello Malentacchi.