För låga nivåer – men skönt att slippa kraven på ökad flexibilitet kring arbetstiderna. Så tas Pappers nya avtal emot ute i landet.
– Inte hoppar medlemmarna högt av glädje, säger Anders Wiklund, ordförande på Kvarnsvedens pappersbruk utanför Borlänge.
Han menar att det nya avtalet inte rymmer några överraskningar.
– Innehållet var det förväntade trots lite skrammel i förra veckan. Skiljer det bara ett par tiondelar stod det ganska klart att man skulle bli överens. Men det är bra att vi får generella påslag i kronor.
– Kanske hade de sett annorlunda ut om inte Metall rusat iväg och tecknat avtal på stål- och metallområdet. Samordningen verkar inte ha fungerat 100-procentigt mellan industriförbunden.
Det bästa med Pappers avtal är enligt Anders Wiklund det som inte finns med.
– Att inte makt förskjuts till de lokala arbetsgivarna vad gäller arbetstidernas förläggning. Det här var en mycket viktig fråga för oss att få stopp för. Jag blir därför oerhört konfunderad över vad Metall håller på med, när de inom stål-och metall överlåtit till arbetsgivarna att bestämma om storhelgsdrift.
– Förr krävdes teknisk nödvändighet. Nu räcker det med att det är ekonomiskt lönsamt. Metall släppte kravet i utbyte mot … ja vad? För mig är detta obegripligt. Risken är stor att det här arbetsgivarkravet dyker upp i Pappers nästa avtalsrörelse.
Björn Nilsson, ordförande på Metsä-Serla i Mariestad, är även han nöjd med att Pappers kunde stå emot flexibilitetskraven.
– De hade ställt till med en massa elände.
Även han tycker att nivåerna kunde varit högre.
– Men så här blir det om man inte får vara först.
Krister Söderström, ordförande på halländska Hyltebruk, är också smått besviken över nivån på avtalet.
– Vårt krav från Hylte var 4,0 procent på ett år. Pappers formulerade kraven på 3,8 och nu hamnade vi på drygt tre för första året och på sjuprocentsnivån för ett drygt treårigt avtal. Det var ganska långt från vårt krav.
Enligt honom borde det funnits ett skapligt utrymme att förhandla kring med tanke på vinsterna inom skogsindustrin.
– Åtminstone har aktieägarna fått en skaplig utdelning.
De lokala förhandlingarna ställer han inte heller något större hopp till.
– De senaste åren har vi inte lyckats få ut någonting utöver potten.
Ännu surare miner är det på Holmenägda Iggesunds bruk.
– Årets avtal är ingen höjdare, säger ordförande Matts Jutterström. Nivån på avtalet är alldeles för lågt jämfört med kraven vi gick ut med.
– Inte blir det lättare för oss att försvara avtalet inför medlemmarna när till och med Handelsbankens ekonomer tycker att vi tar ut för lite. I vårt fall kan man dessutom se vad arbetsgivarna gör med pengarna …
Matts Jutterström syftar på det miljardregn, 5, 5 miljarder, som nyligen föll över Holmens aktieägare.
Precis som sina kollegor ser han en ljusglimt i att flexibilitetskraven försvann. I övrigt sätter han ett stort frågetecken för Industriavtalets framtid.
– Samarbetet måste upp till diskussion. De enda som verkar tjäna på avtalet i dag är arbetsgivarna. De kan sitta med armarna i kors och vänta ut ett förslag från de opartiska ordförandena.
De lokala förhandlingarna som stundar blir ”nästa helvete”.
– 761 kronor på drygt tre år. Det är vad alla får. Sen blir det rena lotteriet när potterna ska fördelas.
