I går sa facken nej till medlarbudet. Men redan samma kväll träffade Metall, Pappers och Industrifacket åter de opartiska ordförandena som nu förbereder nästa steg.
Vad som blir nästa steg i förhandlingarna är ännu ovisst. I dag på förmiddagen träffades samtliga opartiska ordföranden som är inkopplade i industrins löneförhandlingar.
Det finns tre tänkbara alternativ för den fortsatta utvecklingen.
Antingen kan de opartiska ordförandena komma tillbaka med ett nytt lönebud till Metall, Pappers, Industrifacket och deras motparter på arbetsgivarsidan, Stål- och metallförbundet, Skogsindustrierna och Almega. Eftersom alla tre avtalsområdena har dukat undan arbetstidsfrågan återstår bara att lösa lönenivån.Det andra alternativet är att de opartiska ordförandena väljer ut ett av de tre avtalsområdena till en slutmangling som sedan blir normgivande för de andra två. Medlarna kan i så fall välja mellan antingen Pappers eller Industrifacket. Där står parterna närmare varann än på stålområdet.Det tredje – och minst sannolika – alternativet är att de opolitiska ordförandena väljer att skjuta upp avgörandet i processindustrin till i slutet av januari. Alternativet skulle då vara att låta pappers-, stål- och det allokemiska avtalet ingå i en enda stor samordning med verkstadsavtalet som riktmärke.
Om de opartiska ordförandena satsar på att klara av processindustrin innan verkstadsförhandlingarna kommer igång på allvar får man snabba på. På söndag får facken inom verkstadsindustrin – Metall, Sif och CF – ta del av ett bud, troligen i form av en skiss. Svar ska lämnas tisdag den 16 januari.
Att facken i går tackade nej till slutbudet innebär inte att det var medlarnas ”sista bud”. Ett bud blir ett slutbud när det behandlar lönefrågor. I 1998 års avtalsrörelse lämnade de opartiska ordförandena fem bud, varav tre betecknades som slutbud.
