I natt gick det gamla avtalet inom verkstadsindustrin ut. Nu råder avtalslöst tillstånd. Men det betyder inte att en konflikt står för dörren.
Tvärtom, industriavtalet innebär att många vägar måste prövas innan det kan bli konflikt.
1997 ingick facken inom industrin och deras motparter ett samarbetsavtal, industriavtalet. I industriavtalet anges noga hur tågordningen ser ut när förhandlingarna förs i ett avtalslöst tillstånd.
För det första kan parterna förlänga avtalet efter det att det löpt ut. Den opartiske ordföranden måste samtycka till en förlängning.
Om en av parterna vill gå ut i konflikt måste varsel läggas. Vill facken utlysa övertidsblockad eller strejk eller om arbetsgivarna vill tillgripa lockout måste man varsla en vecka i förväg.
Men den opartiske ordföranden har enligt industriavtalet rätt att skjuta på en stridsåtgärd i högst fjorton dagar. Detta för att uttömma ”alla tänkbara möjligheter till en lösning” som avtalstexten lyder.
Skulle en konflikt ändå bryta ut kan industrikommittén ingripa. Industrikommittén är en partssammansatt grupp med representanter för både fack och arbetsgivare. Den tillsattes samtidigt som industriavtalet trädde i kraft.
Industrikommitténs uppgift är att ”följa och främja tillämpningen” av industriavtalet. Enligt avtalet kan kommittén gå in och avbryta en konflikt ”om detta gagnar förhandlingsläget”. Beslutet kan fattas på kommitténs eget initiativ eller på begäran av den opartiske ordföranden.
