Redan på onsdag eftermiddag var Metalls förhandlingsdelegation beredd att svara ja till budet från de opartiska ordförandena, opo.
Sif fick sitt bud mycket senare. Svaren från tjänstemannaförhandlingarna dröjde och opo tvingades skjuta upp tidsgränsen sju gånger på två dagar. Till slut drog opo tillbaka sitt slutbud till Sif.
– Jag kan bara beklaga att det hängt upp sig, säger Göran Johnsson, Metalls förbundsordförande
– Men de fick en betydligt hårdare puck än vad vi fick.
Johnsson avser det förslag till arbetstidens förläggning som de opartiska ordförandena tagit med i budet till tjänstemännen i förra veckan. Förslaget innebar att arbetsgivarna fritt skulle kunna förlägga årsarbetstiden.
Fri förläggning under ett år krympte till sex veckor (idag gäller fyra veckor) . Men det hjälpte inte. Enligt vad Dagens Arbete erfar var Sif:s förhandlingsledning beredda att säga ja till budet. Men förhandlarna blev uppläxade av sin egen förhandlingsdelegation och det blev därför blankt nej.
Sif:s förbundsordförande Mari-Ann Krantz gick själv ut hårt när förra veckans bud kom. Vid presskonferensen talade hon om att Sif skulle kunna gå i konflikt. Arbetstidsförslaget i medlarnas bud väckte ont blod hos tjänstemännen.
Enligt uppgifter till Dagens Arbete har processen komplicerats ytterligare genom missförstånd mellan de opartiska ordförandena och Sif-förhandlarna.
Göran Johnsson vill inte kommentera Sif:s agerande.
– Jag kan bara konstatera att vi blev klara i tid och att vi svarar ja om alla andra gör det.
Men är det inte besvärande att facken går i otakt?
– Visst hade det varit önskvärt att vi gått i samma takt. Men vi hade trots allt skilda förutsättningar.
Nu dröjer ett avgörande tills nästa torsdag. Hade det inte varit mer taktiskt av Metall att vänta med att säga ja eller nej tills alla var färdiga?
– Man kan inte ligga och passa i en vecka och försöka hålla innehållet i budet inom en liten krets. Då skulle det bara ligga och ruttna. Därför går vi nu ut och berättar om innehållet i budet. Vi säger ja till budet, förutsatt att alla andra också säger ja.
Göran Johnsson säger att han är ”fullt tillfreds” med resultatet.
– Ja, man ska jämföra med vilka förutsättningar vi hade att utgå ifrån när avtalsrörelsen startade.
– Nu klarade vi att fortsätta arbetstidsförkortningen utan att behöva släppa ifrån oss inflytande över arbetstidernas förläggning.
– Vi klarar oss också från att behöva räkna vår arbetstidsförkortning om det skulle bli lagstiftning om kortare arbetstid.
Han är också nöjd med en nyhet som förskottssemester och att löneökningarna hamnar på minst 7 procent.
– Med arbetstidsförkortning och löneglidning kommer vi att hamna på 9-10 procent och därmed hamnar vi på en genomsnittligt europeisk nivå vilket också var vårat mål.
Budet säger ingenting om öronmärkt tid för kompetensutveckling – ett misslyckande?
– Däremot står det att alla ska ha rätt till kompetensutveckling. Så nu gäller det ute på klubbarna att man jobbar med den här frågan. Dessutom kan den enskilde begära och få en personlig utvecklingsplan. Använt på rätt sätt innebär detta att vi har möjlighet att flytta fram våra positioner. Så totalt sett är jag nöjd.
