I dag återupptogs kontakterna mellan Sif och Verkstadsföreningen. Ambitionen är att nå en överenskommelse senast torsdag. Annars hotar konflikt.

Men risken för konflikt bedöms ändå som låg. Mycket litet skiljer innehållet i slut budet mot de regler som gäller idag.

Slutbudet, som de opartiska ordförandena drog tillbaka i torsdags, innebar att arbetsgivaren ska kunna variera arbetstiden under en sexveckorsperiod – i stället för som nu fyra veckor.

I dag säger tjänstemannaavtalet att ”den ordinarie arbetstiden får ej överstiga 40 timmar per helgfri vecka i genomsnitt per en begränsningsperiod om fyra veckor”.

Det innebär att arbetsgivaren – om klubben och företaget inte kommer överens om något annat – fritt kan förlägga arbetstiden inom fyra veckor.

Men redan idag kan beräkningsperioden vara längre än fyra veckor. Det kräver dock lokal överenskommelse mellan klubb och arbetsgivare.

Den möjligheten finns sedan förra avtalet slöts, 1998.

Sif ser en utvidgning till sex veckor som ett hot mot det lokala fackliga inflytandet, en maktfråga där arbetsgivarna vill flytta fram sina positioner ett stycke.

Formuleringen i medlarbudet lyder: ”Om parterna inte kommer överens om annat gäller en begränsningsperiod om sex veckor.” Sif medger å ena sidan att en sådan formulering i sig inte tummar på det lokala fackliga inflytandet.

Men går man å andra sidan med på en förlängd begränsningsperiod till sex veckor har man ökat arbetsgivarens inflytande, resonerar Sif. Arbetsgivaren får helt enkelt mera tid att bestämma över.

Det i sin tur, menar Sif, leder till att pressen på medlemmarna, varav många redan nu lider av stress, ökar. I stället för ökat inflytande för arbetsgivarna behöver tjänstemännen ”rimliga arbetstider, som inte bidrar till stress och ett ökande antal långtidssjukskrivna”.

Det var trots allt nära att Sif hade accepterat slutbudet i torsdags. Enligt uppgifter till Dagens Arbete ville förhandlingsledningen säga ja. Men Sifs förhandlingsdelegation sa nej.

En märkbar irritation kan spåras hos en av industritjänstemännens samarbetspartners, civilingenjörsförbundet. Så här säger CF:s Jöran Tjernell till Siftidningens nätupplaga:

– Ytterst är det en fråga om individuella bedömningar, man skjuter in sig på olika saker. Ibland blir någon detaljfråga väldigt stor. Det handlar om psykologi.

– Har man några individer i sin delegation som är väldigt övertygade nejsägare blir det svårt för jasidan att få sin vilja igenom.

Metalls ordförande Göran Johnsson beklagade för Dagens Arbete att facken gick i otakt.

– Jag kan bara beklaga att det hängt upp sig. Men de fick en betydligt hårdare puck än vad vi fick.

Den hårda pucken fick Metall själva i förra avtalsrörelsen. Då lyckades arbetsgivarna genom medlarnas slutbud få in en arbetstidskorridor på 24 minuter i veckan att förfoga över. Detta förutsatte att verkstadsavtalets stupstocksregler skulle gälla.

Allt tyder på att korridoren knappt använts under de gångna tre avtalsåren.