Till slut sa alla ja. Metall, Sif, CF och Verkstadsföreningen är nu överens om avtalet för de kommande 38 månaderna för 380 000 anställda inom verkstadsindustrin.
Metall sa redan ja till budet för en vecka sedan – om alla andra sa ja.
Uppgörelsen försenades av att de opartiska ordförandena drog tillbaka slutbudet på tjänstemannaområdet. Det gick inte att enas om tjänstemännens arbetstider och garanterade löneökningar för individerna.
De frågorna är nu lösta. Om den lokala Sif-klubben och arbetsgivaren inte kommer överens om arbetstiderna får arbetsgivaren fritt förlägga arbetstiden under sex veckor med ett snitt på 40 timmar. Hittills har arbetsgivaren haft rätt att variera arbetstiden under fyra veckor.
Uppgörelsen innebär också att tjänstemännen – liksom metallarbetarna – garanteras 700 kronor i löneökning under avtalsperioden. I Metalls avtal står att beloppet ska betalas ut vid två olika tillfällen. Men den lokala Sif-klubben får möjlighet att teckna lokal överenskommelse om tre utbetalningar.
– Tjänstemannaavtalet får inga konsekvenser för vårt vidkommande, säger Anders Tiderman, Metalls avtalssekreterare.
Metalls förbundsstyrelse tog på torsdagen ställning till budet och kommer att rekommendera avtalsrådet att säga ja. Avtalsrådet träffas nästa fredag för att ta slutgiltig ställning till avtalet.
Därefter följer förhandlingar på de tre avtalsområden vars avtal löper ut sista mars – Maf, Smidesavtalet och Samhall.
Hur vill du utvärdera avtalsrörelsen – blev den lättare än vad ni räknat med?
– På verkstadsområdet blev det lättare i arbetstidsfrågan. Där hade diskussionen om lagstiftning en viss betydelse. Vi kunde inte acceptera förslagen om flexibilitet inför möjligheten av en lagstiftad arbetstidsförkortning.
Den fackliga sammanhållningen?– Den har varit bra. Vi var tre LO-förbund – Metall, Industrifacket och Pappers – som höll ihop tajt och det var till stor nytta. Sedan blev resan på verkstadsområdet annorlunda. Det är viktigt att ha ett system där förhandlingarna fungerar. Nu blev det ett avtal på övertid.
Innebär det att du är kritisk mot någon av parterna?– Nej, jag vill inte gå in på det. Jag tror att för Sifs del så blev kravet på flexibilitet oerhört tufft. Därför var det ganska naturligt att det blev förseningar, även om jag kan tycka att man borde ha klarat av det tidigare. Men tydligen blev det en hel del missuppfattningar mellan de inblandade parterna.
Tycker du att industriavtalet har fått sig en törn?
– Ja en liten i så fall. Men å andra sidan får industriavtalet en stor betydelse för resten av arbetsmarknaden. Inte minst för att vi kunnat sluta så långt avtal. Jag kan inte minnas att vi slutit ett så långt avtal som 38 månader.
Och det var det värt?
– Ja, bland annat för att vi får ner arbetstiden till 38,5 timmar. För tvåskiftare kommer veckoarbetstiden ner till 36,8 timmar. Jag vet inget annat avtal med kortare arbetstid.Metall har slagits för att tid skulle sättas av till kompetensutveckling och att kompetensutveckling egentligen är en låglönesatsning. Inte en minut har avsatts. Hur ser du på det?
– Vi har fått acceptabla skrivningar i avtalet. Kompetensutveckling ska beaktas för dem som har låga löner och den enskilde har rätt att begära en utvecklingsplan.
Heinrich Blauert, vd för Sveriges verkstadsindustrier, konstaterar i en kommentar att arbetsgivarna ”inte kommit dit vi önskat med arbetstidsfrågan och modernare avtal”.
– Den ytterligare förkortning av arbetstiden som de nya avtalen innebär innebär motsvaras inte av ökad flexibilitet. På den här punktern uppfylls inte industriavtalets krav på att avtalen ska bidra till att stärka företagens konkurrenskraft.
Annars är han nöjd med att avtalsperioden är så lång. En annan fördel är enligt Blauert att avtalet saknar ”styrande pekpinnar som stör företagens lönebildning”.
