I morse möttes de i tv-soffan: Metalls förbundsordförande Göran Johnsson och Jan-Olov Carlsson, vice klubbordförande vid Volvo Umeverken.

Bägge var överens om att det behövs både klasskamp och samarbete med arbetsgivarna. Frågan är bara hur.

Jan-Olov Carlsson:

– Visst behöver vi ett bra samarbete med arbetsgivarna när det gäller våra villkor på arbetsplatserna. Men det behövs också mer kamp mot orättvisorna.

Metall och LO måste vässa kampen mot orättvisorna, sa Carlsson.

– Då är det fel att i första hand gå ut och dansa tango med företagsledarna. Det kanske vore bättre att gå in i boxningsringen.

– Det är livsviktigt för en fackförening att markera att den är obrottsligt lojal med arbetarna. Inte nödvändigtvis med arbetsgivarna och det system som brukar kallas hyperkapitalismen.
Göran Johnsson instämde i mycket av det Jan-Olof Carlsson sa.
– Vi måste både samarbeta och ta klasskampen. Men vi måste ha ett produktionsresultat. Annars har vi inget att förhandla om, sa Johnsson.
Johnsson påminde om att han vid ett flertal tillfällen riktat skarp kritik mot den kortsiktiga ”kvartalskapitalismen”. Det hindrar inte att det finns kapitalister som Metall kan samarbeta med.
– Vi måste försöka göra någonting ihop med dem som vill skapa något i Sverige. Det finns ett gäng som bara tänker på vinster. Men så finns det ett annat gäng som tänker mer långsiktigt. – Vi måste samarbete med dem som vill skapa ett produktionsresultat i Sverige så vi verkligen får någonting att förhandla om.
Jan-Olof Carlsson efterlyste en kampanj för förbud att avskeda vid företag som går med vinst.

– Facket måste visa vilket ben set står på. Just nu lever vi under en slags politisk lockout från arbetsgivarna och makthavarna.
– Om samarbete betyder mer av utpressning, underkastelse, accepterande av sämre villkor då måste vi kunna säga: nej tack

Göran Johnsson hävdade att samarbete visst ger frukt.

– Under industriavtalet har vi både kunna öka sysselsättningen, höjt reallönerna och förkortat arbetstiden. Det är inte frågan om att stå på det ena eller andra benet, utan att stå på bägge.