Gårdagens besked om att irländska jättekoncernen Jefferson Smurfit lägger bud på Munksjö mottas med försiktig optimism på berörda bruk.- De har varit bra i den ägarroll de haft hittills, säger Göran Pohlman, Pappers ordförande på Timsfors bruk utanför Markaryd.
– Men vi kommer att tappa i information, inflytande och i möjligheter att påverka.
Den irländska wellpapp-jätten, Europas näst största efter SCA. Jefferson Smurfit Group (med 30 000 anställda) plus den amerikanska delen Smurfit-Stone, är en världsomspännande koncern som tillsammans sysselsätter cirka 70 000 personer.
Redan i dag äger JSG drygt 30 procent av aktierna i Munksjö. Inte på något av de berörda bruken, Timsfors, Aspa bruk utanför Askersund, dalsländska Billingsfors eller i Jönköping kommer beskedet om att irländarna vill ta över hela Munksjö som någon överraskning.
– Helt oväntat var det inte, säger Jan-Crister Sjölinder Pappers ordförande på Aspa bruk med cirka 200 anställda. De har varit majoritetsägare och skött sig bra. Vi har fått investeringar till Aspa. däremot vet vi naturligtvis ingenting om hur de är som ägare till hundra procent.
– På andra håll där de gått in, har dock verksamheterna fått rulla på, så jag känner ingen större oro för framtiden.
Uppfattningen delas av Göran Pohlman på Timsfors bruk med 200 anställda.
– Även om Jefferson har stora fabriker ute i Europa är vi är duktiga på wellpapp här. Gör snygga lådor och är unika på den kvalitet vi tillverkar.
Wellpappertillverkningen Munksjös anläggningar i Sverige, och övriga länder bland annat Polen och Norge, utgör dock bara en dryg fjärdedel av företagets omsättning. Den stora biten är specialpapper, dekorpapper, som kommer att bli en försvinnande liten del inom den nya koncernen.
– Det enda som riktigt ligger inom grindarna är wellfabriken i Polen, Timsfors och wellfabrikerna i Norrköping och Nybro (som organiseras av Grafikerna), säger Pappers ordförande i Jönköping, Matts Nilsson.
Han kan se både för och nackdelar med ett totalt övertagande.
– Fördelen är att det blir en världsledande, kapitalstark ägare, som när och om de vill kan gå in med investeringar. Om de sedan vill göra det i specialpapperstillverkning i Sverige på sikt återstår att se.
– Nackdelarna har Pappers ordförande Sune Ekbåge redan påpekat, att representationen i bolagsstyrelsen bortfaller. Men EWC (de europeiska koncernråden) blir kvar.
Matts Nilsson menar att insynen kommer att ”bortfalla om inte helt, så väsentligt”. Om affären går i hamn som tänkt, räcker ändå inte ett koncernråd på Europanivå till.
– Då måste vi se till att skapa ett frekvent fackligt samarbete på världsnivå, med eller utan förbundets medverkan.
