År 2000 visade Gislaved Däck för första gången förlustsiffror.

Men egentligen gick Gislaved med vinst. Gislaved tvingades till att betala 165 miljoner kronor i centrala kostnader efter beslut av koncernledningen i Hannover.

Det framgår av det faktaunderlag som näringsminister Björn Rosengren arbetar efter i fallet Gislaved.

Rapporten konstaterar att Gislaved varit en vinstmaskin under många år, och att Continental struntat i nödvändiga investeringar.

– Utmjölkningen av vinster och återhållsamheten med investeringar skapar intrycket att Continental redan tidigt bestämt sig för att lägga ned Gislvedsfabriken heter det i underlaget.

De 165 miljoner kronor som belastade Gislaved år 2000 kommer från tre olika pålagor:

Trots att Gislaved redan hade egna datakostnader på 7–8 miljoner kronor tvingades man betala 30 miljoner kronor för ett datasystem ”som var alldeles för dyrt och komplext för Gislaveds behov”.

Gislaved betalade 45 miljoner kronor för utvecklingsarbetet i Hannover – samtidigt som Gislaved själv bekostade sitt eget, begränsade utvecklingsarbete med 5 miljoner kronor.

När koncernens marknadsbolag inte når upp till en vinst på över 2 procent av omsättningen tvingas produktionsbolagen vara med och ta kostnaderna. ”År 2000 belastades Gislaveds resultat med 90 miljoner kronor som följd av detta.”

– Förutom att Gislaved dränerats på pengar så har saken en skattemässig sida också. Det är tveksamt om de svenska skattemyndigheterna skulle acceptera den här typen av överföringar om de fick ögonen på dem. De skulle sannolikt se dem som förtäckt aktieutdelning istället, heter det i underlaget.

Rapporten redovisar de goda vinstsiffror som Dagens Arbete presenterade strax innan julhelgen. ”Under hela 1990-talet har Gislaved visat mycket god lönsamhet och varit en vinstmaskin för koncernen”, heter det i Rosengrens faktaunderlag.

Samtidigt som Continental mjölkat Gislaved på vinster har koncernen struntat i att investera.

När Gislaved skulle byta ut sina däckbyggnadsmaskiner från 1960-talet ålades fabriken att köpa 25–30 år gamla maskiner från en nedlagd fabrik i Skottland.

– Ändå tvingades Gislaved betala 60 miljoner kronor, samma pris som för helt nya maskiner. Även den transaktionen ter sig anmärkningsvärd ur skattesynpunkt.

Faktaunderlaget underkänner Continentals uppgift att det vore lönsammare att tillverka vinterdäcken i Tyskland.

Arbetskraftskostnaden är dyrare i Tyskland – cirka 50 kronor i timmen. ”Eftersom däcktillverkning är en arbetsintensiv produktion (arbetskraften svarar för 35 procent av kostnaderna) blir det betydande summor.”

Den svenska bolagsskatten är hälften av den tyska.

Energikostnaden är lägre.

Produktion i Sverige av vinterdäck till Norden, Ryssland och Östeuropa ger lägre transportkostnader.

Tyskland har en enda kostnadsmässig fördel framför Sverige, konstaterar rapporten:

– Det är dyrare att lägga ner i Tyskland än i Sverige.