Continental vill helst inte sälja fabriken i Gislaved. Allra minst till Kjell Nilsson.

Samtidigt vill företaget smita ur hela Gislaveds-härvan med någorlunda mycket av hedern i behåll. Och till så låg kostnad som möjligt.

Det ställer Continental inför en knivig situation.

Uppståndelsen kring Gislaved och den österrikiska systerfabriken i Traiskirchen har skakat företaget. När däckarbetare över nationsgränserna, som igår, inför stort mediauppbåd samlas vid huvudkontorets trappa och Continental samtidigt blir ett upprivet diskussionsämne för regeringar och EU-kommissionärer är det knappast vad man räknat med i Hannovers direktionsrum.

Det var måndagen som Continental snabbt vill glömma. Nu vill man så snabbt och smärtfritt och billigt som möjligt dra sig ur Gislaved.

Visst kan vi tänka oss att vi sälja fabriken, säger Continental. Men under vissa villkor.

Genom att säga så kan Continental å ena sidan visa den goda viljan och visa sig beredd att sälja fabriken. Men å andra sidan formulerar man villkoren så tufft att Kjell Nilsson och andra intressenter omöjligt kan köpa fabriken.

Continental har satt upp fyra villkor.

1. Den sociala planen får inte röras. En ren image-fråga. De som sägs upp får inte lida ekonomiskt av att en ny ägare tar över. När Continental säljer fabriken säljer man också en övertalighet. Genom villkoret vill Continental visa att man månar om de uppsagda. Inget problem för Nilsson eller andra intressenter.

2. Varumärket kvar. Continental vill behålla Gislaved som varumärke. Heller inget problem för Kjell Nilsson. Han skulle visserligen vilja ha det starka varumärket, men kan lika gärna avstå.

3. Ingen legotillverkning i Gislaved. Nilsson vill legotillverka däck åt Continental under en uppbyggnadsperiod. Men Continental är helt kallsinnigt. Att köpa däck från lilla Gislaved stör Continentals strategi att alla däck ska tillverkas i stora fabriker. Continental är ute efter snabba strukturvinster – stora volymer i ett fåtal fabriker. Att köpa däck från Kjell Nilssons Gislavedsfabrik innebär att strukturarbetet tappar fart.

4. Den som köper Gislaved måste vara finansiellt stark, ha mycket pengar i ryggen. Men bara lagom mycket. Continental vill inte släppa Gislaved till en stark konkurrent. Den som tar över Gislaved behöver pengar till moderniseringar. Det krävs investeringar på runt 150 miljoner kronor i nya byggmaskiner och nytt transportsystem för att ge fabriken en framtid.

Continentals vd Martin Wennemer har den sista veckan betonat att man bara är beredd att diskutera en försäljning med en ”ärlig köpare med en långsiktig plan”.

Den markeringen kan tolkas så att man misstänker Kjell Nilssons avsikter. Är han en bulvan för en av Continentals konkurrenter? Eller står han helt på egna ben?

Kjell Nilsson säger själv att han har ett väl utvecklat kontaktnät – inte minst bland finansiärer – inom gummibranschen sedan tiden i Trelleborg.

Ett tecken på att Continental inte vill sälja fabriken till varje pris är det nya villkoret som dykt upp: inga formar lämnas kvar i fabriken. Formarna är inte till salu.

Formarna är något av hjärtat i i en däckfabrik. I vulkaniseringsavdelningen läggs de omönstrade däcken i formar, värms upp till 180 grader och ges under 9-18 minuters process ett mönster. Att köpa nya formar är dyrt och tar tid.

En däckfabrik som under en längre tid står utan formar är en omöjlighet. Det vet Continental. Därför spelar man ut kortet med formarna.

Vad Continental nu gör är att väga risker mot varandra. Finns det någon risk att sälja till Nilsson? Och vilken risk löper Continental om man ställer så tuffa villkor att de blir omöjliga att uppfylla? Då kommer Continental ändå att stå där som den store busen som inte ville sälja fabriken utan bara lägga ner och smita med varumärket Gislaved.

Det som ändå skulle kunna locka Continental att i slutändan sälja fabriken är två fördelar:

1. Continental räddar sitt rykte och kammar hem en image-vinst. Att sälja fabriken skulle lösgöra den tyske däcktillverkaren från skampålen. Och Continental skulle inte tappa alltför mycket på den svenska marknaden för vinterdäck. Varumärket Gislaved har visserligen fått sina törnar, men har ändå inte helt förstörts.

2. Väsentligt lägre kostnader för avvecklingen. Continentals egna beräkningar slutar på 450 miljoner kronor för att avveckla Gislaved. Löntagarkonsulterna kom fram till en summa som nästan är dubbelt så stor, 800 miljoner kronor. Det skulle bli bra mycket billigare att sälja fabriken för en krona och bidra med en grundplåt.

På så vis skulle Continental kunna slippa undan Gislavedsfabriken avsevärt billigare och med betydligt bättre rykte än om fabriken stängdes.