Inte tillräckligt bra för att behålla. Men tillräckligt bra för att inte sälja. Det är Gislavedsfabrikens öde.
En fabrik dödsdömd av en ägare som förvägrar samma fabrik pånyttfödelse.
Continentals nej till Kjell Nilsson var väntat. Den tyska däcktillverkaren har aldrig varit intresserad av att sälja fabriken till någon som vill fortsätta producera däck.
Det framkom med all önskvärd tydlighet för en månad sedan då den tyska koncernledningen träffade näringsminister Björn Rosengren.
När Continentals vd Martin Wennemer avslutat sin dragning av företagets strategi och visning av overhead-bilder pressade den svenska regeringen honom till att skriva under ett gemensamt dokument. Dokumentets fåtaliga försiktiga formuleringar ältades i timmar innan Wennemer motvilligt till slut skrev på.
Continental lovade att träffa ”den svenske intressenten” Kjell Nilsson. Näringsministern hoppades att dokumentet skulle öppna dörren för verkliga diskussioner. Samtidigt radade Continental upp ett antal tuffa villkor.
Ett av de ursprungliga villkoren var att Gislavedsfabriken inte skulle få legotillverka däck till Continental – inte ens under en övergångsperiod. Villkoret var ett streck i räkningen för Nilsson som hade behövt tid på sig. Ett tidsbegränsat legokontrakt hade varit värdefullt.
Men legotillverkning hade stört Continentals produktionsstrategi där alla däck ska tillverkas i stora fabriker. Continental jagar snabba strukturvinster – stora volymer i ett fåtal fabriker. Att köpa däck från en liten Gislavedsfabrik innebär att strukturarbetet skulle ha tappat fart.
Detta villkor var det mest svårsmälta – ända tills för två veckor sedan. Då skärpte plötsligt Continental tonen. I Kjell Nilssons ögon höjdes höjdhoppsribban i ett slag från 2.10 till omöjliga 4.10.
De nya villkoren löd:
* Inga vulkaniseringsformar kvar i fabriken!
Formarna, där däcken ges sina mönster, tillhör den viktigaste utrustningen i en däckfabrik Att köpa nya formar är dyrt och tar framförallt tid, uppåt ett år. En däckfabrik som under en längre tid står utan formar är en omöjlighet.
* Presentera ett kommersiellt förslag inom två veckor!
Det var en omöjlighet för Kjell Nilsson. Gislavedsfabriken är en gigantisk fabriksanläggning, en av landets största industribyggnader. Att göra en hållbar kalkyl för hur denna fabrik skulle kunna utnyttjas hade enligt Nilsson krävt 3–6 månaders arbete.
Continental valde den hårda vägen och avstod från möjligheten att kamma hem en image-vinst. Att sälja fabriken skulle ha bättrat på den tyska däcktillverkarens skamfilade rykte.
Att de till slut valde den hårda vägen kan bottna i rädslan att Kjell Nilsson – med sitt kunnande och kontaktnät i gummibranschen – skulle kunna växa sig till en framtida konkurrent på vissa nischdäck. Eller också misstänkte de att han helt enkelt var bulvan för en av Continentals konkurrenter. Till exempel för finska Nokian Tyres.
Den risken tar inte Continental. Hellre utsätta sig för mediala smällarna. De går över. Och hellre tar man också den ekonomiska smällen i form av avvecklingskostnader på mellan 450 och 800 miljoner kronor. Den svider, i synnerhet i en koncern med ekonomiska besvär.
Continental ville aldrig sälja till Kjell Nilsson. Martin Wennemers markering att man bara är beredd att diskutera försäljning med en ”ärlig köpare med en långsiktig plan” kan ses som ett misstänkliggörande och underkännande av Kjell Nilsson.
De avbrutna förhandlingarna är naturligtvis en besvikelse också för regeringen. Den hade hoppats att kontakterna mellan Continental och Kjell Nilsson skulle få ett lyckligare slut än ett totalt sammanbrott.
I regeringens knä ligger nu en besvärlig och oönskad diskussion om tuffare regler vid företagsnedläggningar.
Den diskussionen kommer att fortsätta inte minst när ABB nu flyttar sin fabrik av avancerad pressautomationsutrustning till bilindustrin, från Olofström till Frankrike och Spanien.
I den diskussionen kommer ingen Sandro Scocco, Leif Pagrotsky eller PO Edin att – som i fallet Gislaved – kunna ställa sig upp och säga att det är bra om den typen av tillverkning ”strukturomvandlas bort” till länder med lägre löner. Ty här handlar det om spetsteknologi.
Vinterdäck med högt ställda säkerhetskrav kan också ses som spetsteknologi. Gislaved hade sin nisch. En världsledande fabrik med tillverkning av unika miljövänliga däck med högsta betyg i säkerhetstest.
I Hannover var det ointressant.
