Stålindustrins arbetsgivare är beredda på att Metall säger upp tredje avtalsåret. Men de förstår inte varför.

– Vad är det som Metall egentligen vill säga upp? Det har jag ännu inte förstått, säger Bengt Huldt, vd för Stål- och metallförbundet.

– Avtalet om delpension säger ju att man ska vara ense lokalt. Problemet är då: vad i ett centralt avtal ska sägas upp?

Bengt Huldt erkänner att han är lite förvånad att inga lokala avtal om delpension tecknats.

– Jag trodde det var nära vid ett par tillfällen. Men hela processen tycks ha gått i stå.

Problemen är i första hand ekonomiska.

– Jag bedömer det som att facken lokalt vill att delpensionen ska omfatta fler än vad det finns pengar till initialt.

Men delpensionen rymmer även organisatoriska problem, enligt Bengt Huldt.

– För mindre företag kan det vara en besvärlig omställning. Säg att du har en enda elektriker anställd som är 62 år och som vill gå i delpension. Hur hittar man en halv elektriker till?

– Från början var delpensionen tänkt för dem som arbetade i tung skiftgång. Men nu omfattas dagtidare och alla andra, och då blir det knepigheter. Jag har all respekt för att företagen vill gå långsamt fram.

Företagens motstånd har irriterat många anställda och fackliga företrädare inom stålindustrin. Förra veckan överlämnades en namnlista med över 2 000 namnunderskrifter till Metalls avtalsråd med kravet på att Metall säger upp stålavtalets tredje år.

Från ledamöter i Metalls förhandlingsdelegation talades det om svek från arbetsgivarna. ”I arbetsgrupperna hade de lovat att införa delpension i sina företag, sedan säger de nej”. Bengt Huldt:

– Jag var själv inte med i någon arbetsgrupp och kan därför inte kommentera vad som eventuellt har sagts. Tydligen har parterna haft alltför olika utgångspunkter när de lokala förhandlingarna dragits igång.