Felaktiga löneutbetalningar har hittills kostat den svenska pappersindustrin drygt 15 miljoner kronor! Det visar en sammanställning från Pappers.
De felaktiga lönespecifikationerna upptäcktes först på BBA-Nonwoven i Norrköping för snart tre år sen. Det handlar om att anställda som börjat eller slutat en bit in i en kalendermånad fått ut för lite i lön.
Sen första fallet upptäcktes har de så kallade §10-förhandlingarna avlöst varandra. Av de 78 arbetsplatserna på Pappers avtalsområde var det bara 24 som betalat ut löner som de skulle. Resten är, eller har varit, föremål för förhandlingar. I de flesta fall har företagen fått betala ett schablonskadestånd på 100 000 kronor till facket. Plus att de fått gå in och rätta till lönerna i efterhand.
Hittills är de rättade lönerna uppe i 11 miljoner kronor och skadestånden i 4,2 miljoner!
– När jag fick klart för mig att det var ett så allmänt förekommande fel, förstod jag att många bäckar små till slut skulle ge en stor å, säger Skogsindustriernas förhandlingschef Göran Swanström.
Han skyller det inträffade på att skrivningarna i det centrala avtalet varit för otydligt formulerade – även om nu löneavdelningarna på nästan en tredjedel av företagen förstått avtalstexten.
– Vi (de centrala parterna) utgick från att man lokalt skulle förhandla om vilken metod för löneutbetalning som skulle användas. Vi hade också känslan av att det hanterades som det skulle.
Hur har reaktionen bland medlemsföretagen varit?
– I normalfallet anser de att avtalet varit otydligt och att det är orimligt att bli belastade med skadestånd. Hur det än är, har de tyckt det varit bättre att betala än att driva frågan vidare. Det hade kostat mer än det smakat.
– Men det har varit en hel del hårda ord om Pappers för deras militanta inställning.
I dag är förhandlingarna slutförda på 45 av de bruk som inte klarat av att tolka avtalet. Alla har betalat ut skadestånd, men fortfarande är det oklart hur mycket som betalats ut i retroaktiva löner på 19 av bruken. Därför kommer beloppen för de rättade lönerna att stiga ytterligare.
Det kan handla om stora pengar.
Lövholmen i Piteå fick punga ut med 2,3 miljoner retroaktivt. Gruvön 2,2 miljoner kronor. På Karlsborg stannade summan på 800 000 kronor, på Duni i Skåpafors 720 000 kronor och på Stora Enso Skoghall 615 000 kronor. I Munksund, Nymölla, Obbola runt halvmiljonen. I Säffle och Ställdalen drygt 300 000 kronor.
Alla siffror exklusive skadestånd, som i Gruvöns fall uppgick till 150 000 kronor!
Nio bruk har fortfarande inte redovisat utfallet och finns därför inte med i statistiken. Till dem hör Djupafors och Bäckhammar.
– Vi har jagat på företaget om skadeståndet, säger Pappers avdelningsordförande Christer Österling på Djupafors bruk i Blekinge. De kanadensiska ägarna Cascade har inte ifrågasatt skadeståndet, men ännu har avdelningen inte sett av några pengar.
Däremot har de anställda, som finns på plats och som fått ut fel lön, fått sina pengar. Men inte de som slutat eller på annat sätt varit svåra att nå.
– Totalt sett handlar det om ett 50-tal individer och runt 60 000 kronor i retroaktiva pengar.
Per Gustafsson, ordförande på Bäckhammars bruk söder om Kristinehamn, har heller inte ”sett röken” av något skadestånd. Men det tycks vara på gång. På Bäckhammar är det numera också konstaterat att 121 individer fått ut 134 550 kronor för lite i lön.
– Företaget kommer att betala, även om det dragit ut på tiden.
I många fall har fack och företag inte kommit överens lokalt och frågan har lyfts upp centralt. Här finns numera en etablerad praxis, som gjort att företagen inte tycker det är värt besväret. Utom i ett fall. Lessebo.
Där är man överens lokalt om att anställda och före detta anställda ska få tillbaka 530 000 kronor i retroaktiva pengar. Men företaget vägrar betala skadestånd för sin försummelse. Den frågan ska nu avgöras i arbetsdomstolen och Pappers har begärt rekordhöga 820 000 kronor i skadestånd.
Pappers avtalssekreterare Lennart Olovsson säger att det ska bli skönt att lägga den här historien bakom sig.
– Men, säger han, hade Skogsindustrierna visat lite bättre vilja från början hade vi kunnat lösa det här mycket tidigare. Nu dröjde det ett år innan de överhuvudtaget reagerade.
Att avtalet skulle vara luddigt formulerat viftar han bort.
– Det är ingen fel på avtalet. Att det blivit fel beror på att det nonchalerats ute på företagen. Det står mycket riktigt att man kan förhandla lokalt om hur paragrafen ska tillämpas, men det brydde arbetsgivarna sig inte om. De körde sitt eget race, och det har de fått betala för.
Lennart Olovsson uppmanar till sist de bruk som fortfarande inte är klara med sina lönerättelser att lägga på ett extra kol.
– Så att vi efter snart tre år kan få den här frågan ur världen.
