I Jämtland röstade över 77 procent nej till EMU. – I alla fall ingen ökning jämfört med EU-omröstningen…

Det är den enda trösten för Karl-Anders Andersson, ordförande i Fackliga röster för Europa i Jämtland.

Under hela kampanjen tyckte han sig jobba i motvind.

– Eftersom bägge lokaltidningarna, även den socialdemokratiska, propagerade för ett nej så hade vi inget medialt stöd.

Men även på arbetsplatserna var motståndet utbrett.

– Min bedömning var att det fanns betydligt fler LO-medlemmar i nej-kampanjen än hos oss.

– Från Fackliga röster fick vi aldrig igång någon egen verksamhet att tala om. Däremot deltog vi aktivt i partiets kampanj.

Karl-Anders Andersson är till vardags metallklubbens ordförande på Solectron – före detta Ericsson – i Östersund. Han är också ledamot av Metalls förbundsstyrelse.

Som ordförande i fackliga röster för Europa i Jämtland besökte han många arbetsplatser i Jämtland och Härjedalen. Intresset för EMU-omröstningen var det inget fel på.

– Särskilt efter semestrarna ökade intresset. Folk var nyfikna, engagerade, många försökte sätta sig in i frågorna. Överallt var man villig att lyssna. Det var bara vid ett ställe som någon lämnade mötet i protest.

De vanligaste reaktioner Karl-Anders Andersson mötte var att ”det går ju ändå så bra för Sverige, då är det väl säkrast att behålla Riksbanken och valutan”.

– Många vill vänta och se hur det går med euron och EMU.

Andersson saknar en tydlig vision för hela EU-projektet. En långsiktig, tydlig framtidsbild som människor kan förhålla sig till.

– Folk undrar vad det hela ska leda till. Fred, javisst. Men mer då? Där måste vi bli tydligare.