I Ungern kostar en arbetare ungefär en sjundedel mot i Sverige. Därför flyttar Electrolux till Ungern. Men flytten är ingen överraskning. Strategin har varit känd i över tio år. Dagens Arbete ger bakgrunden.
Det hjälpte inte att Electrolux dammsugarfabrik i Västervik går med vinst och i fjol gjorde ett av sina allra bästa år. Electrolux strategi ligger fast. Tillverkningen ska österut. En fabrik per kontinent är målet för det svenska globala företaget.
Strategin föddes inte långt efter att Berlinmuren fallit och de forna kommuniststaterna öppnats för utländska företag.
Electrolux var snabbt på plats. I Ungern köptes kylskåpstillverkaren Lehel redan 1991. Köpet var ett kap. Dels var Lehel ett av Ungerns – och därmed Östeuropas – mest välskötta företag. Dels fick Electrolux fotfäste på en framtidsmarknad.
I Östeuropa såg Electrolux en marknad på 110 miljoner hushåll som behövde moderna vitvaror till hemmet: kylskåp, frysskåp, tvättmaskiner, diskmaskiner, dammsugare. Utöver den ungerska fabriken köptes en spisfabrik i Rumänien och en fabrik i Polen som tillverkar torktumlare.
Electrolux hade bråttom. Den svenska vitvarutillverkaren tävlade i första hand med den amerikanska konkurrenten Whirlpool med att vara först i öst. Med en stark närvaro i öst kunde företaget inte bara förse en växande medelklass med nya vitvaror. Med låglönetillverkning i öst kunde även den västeuropeiska marknaden förses. Europas hem kommer hädanefter att städas med dammsugare från Ungern, inte från Västervik.
Att etablera sig i lågkostnadsländer är en strategi som Electrolux konkurrenter konsekvent genomfört. Av dammsugarkonkurrenterna i Europa – Mièle, Bosch, General Electric och Phillips – är det ingen som har produktionen kvar i Västeuropa. De flesta tillverkar i Kina.
Länge var Kina prioriterat också hos Electrolux, men verksamheten i världens största land har aldrig lyckats. Inte heller i Indien. I såväl Kina som Indien går verksamheten med förlust.
Europa och Nordamerika är därför Electrolux viktigaste marknader. Europa ska försörjas från östländerna, Nordamerika från Mexico. Bara för några veckor sedan blev det klart att kyl- och frystillverkningen i Greenville, USA flyttas till det beryktade låglöneområdet i Mexico, maquiladora, där företaget sedan tidigare tillverkar dammsugare.
Electrolux Östeuropa-strategi har varit ytterst planmässig. Så fort strategin spikats inrättades en ny avdelning inom koncernen, under namnet ”New markets” (Nya marknader). Steg för steg skulle marknaden erövras. Första steget var att finna en etablerad agent i ett östland som skulle kunna bredda sitt sortiment med att även sälja Electrolux-produkter.
När försäljningen blivit tillräckligt stor och varumärket tillräckligt känt togs nästa steg: öppnandet av ett representationskontor som enbart sålde Electrolux egna produkter. I nästa fas etablerades ett eget försäljningsbolag som kunde göra marknadsföringen och försäljningen mer offensiv.
När försäljningsbolaget lyckats bygga upp ett nätverk av kontakter bland underleverantörer, återförsäljare och inom byråkratin blev det dags att fatta beslut: lokal tillverkning eller inte?
Den här strategin har Electrolux tillämpat i Östeuropa sedan 1990 och nu drabbar den Västervik fullt ut.
Electrolux har en väldokumenterad erfarenhet av att växa genom att köpa på sig konkurrenter. På 1970- och 80-talen använde de rekordvinsterna till att köpa upp många utländska konkurrenter, bland annat Zanussi i Italien, tyska AEG och amerikanska White.
Vitvaruindustrin i Sverige lider av att den är så arbetsintensiv. Det krävs många människor för att tillverka vitvarorna. För några år sedan uppgick lönekostnaden till nästan 80 procent av förädlingsvärdet. Det var dubbelt så mycket som genomsnittet för hela industrin. Det kan förklara en del av drivkraften bakom Electrolux strategi att söka sig till länder där lönerna bara är en sjundedel eller rentav en tiondel av de svenska.
