Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman.
Foto: Barbro Vivien

Metall vill hindra arbetsgivare att hyra in personal när det finns uppsagda med företrädesrätt till jobben.

I två avtalsrörelser har Metall försökt driva frågan utan att lyckas. Nu väljer förbundet den politiska vägen.

– Ingen annan väg återstår än att uppvakta politikerna, säger Metalls avtalssekreterare (förhandlingschef) Anders Tiderman.

– Jag trodde att arbetsgivarna ville lösa frågor via avtal och inte genom lagstiftning. Inte ens en försiktig avsiktsförklaring var de intresserade av.

Första gången frågan var uppe i avtalsrörelsen var 2001 efter ett uppmärksammat fall på Evox-Rifa i Gränna där bemanningsföretaget valde bland de uppsagda.

Ett ännu mer uppmärksammat fall var Abu-Garcia i Svängsta där de uppsagda vägrade låta sig anställas av bemanningsföretaget. Fallet hamnade i Arbetsdomstolen där Metall förlorade.

Att den principiellt viktiga frågan inte satt några som helst spår i det nya verkstadsavtalet ser Tiderman som smolk i bägaren. Annars är han rätt nöjd med det avtalsförslag som Metalls avtalsråd nu på fredag ska ta ställning till.

Vad är du mest nöjd med?

– Att även LO-medlemmarna nu får omställningsstöd. Efter tre års förhandlande har vi nått dit, mycket tack vare att vi knöt frågan till riksavtalsförhandlingarna. Avtalet om omställningsstöd kommer att ha stor betydelse för alla arbetare som kommer att sägas upp. Med den takt vi har nu så rör det sig om 7 000–8 000 arbetare per år. De får nu mycket tidigare – i princip från det att varsel lagts – hjälp att hitta andra jobb, utbildning eller andra aktiviteter. Hittills har de i de flesta fall tvingats gå hela uppsägningstiden och sedan knackat på hos arbetsförmedlingen. Nu kan resurser sättas in betydligt tidigare.

Får merparten av metallarbetarna höjda reallöner under de kommande tre åren?

– Ja, eftersom löneökningarna kommer att ligga på i snitt 2,3 procent per år och inflationen ligger strax under 2 procent.

Verkstadsavtalet blir nu ett månadslöneavtal. Varför var det så viktigt?

– Därför att det speglar verkligheten, de flesta går på månadslön.

Och stupstocken är kvar – alltså regeln som säger att rakt ackord ska tillämpas om facket och arbetsgivaren inte kommer överens om lönesystemet.

– Ja, den är principiellt mycket viktig för oss.

På vilket sätt uttrycker avtalet Metalls långsiktiga strategi att återställa lönerelationerna till tjänstemännen?

– Vi har fått högre centrala löneökningar än vad de har fått.

”Genom att vi är överens om att kraven uttrycks i kronor och ören. Det ger procentuellt mest till de som tjänar sämst” , sa du i avtalsrörelsens upptakt. Men potten inom verkstadsindustrin utgår ju i procent.

– Vi var överens om det i förhandlingsdelegationen. Om potterna uttryckts i kronor så kan man säga att det blir en annan låglöneprofil. Men det säger ju inget om hur potten sedan fördelas i företaget. Där finns inga garantier. Den enda garantin för individen levereras genom det centrala avtalet: 440 kronor efter första avtalsåret och 235 kronor efter det andra.

Är du nöjd med låglönesatsningen?

– Ja, med tanke på att vi lyckats höja lägsta semesterlön med 40 kronor om dagen för vart och ett av de tre avtalsåren tycker jag att vi har lyckats hyfsat. Den ökningen är 13-procentig.

Höjningen av lägstalönerna då?

– Avtalets lägsta lön för 18-åringar höjs med 10 procent första året. Dels som effekt av att vi slopar fyrgruppssystemet och nu får två lönegrupper. Dels som effekt av att vi gör om kloss-systemet och får in en kloss värd 375 kronor i månaden. Plus uppräkningen av avtalets lägsta löner med 2,3 procent första året och 2,5 procent för vart och ett av de återstående åren.

Hur många är det som går på avtalets lägsta lön?

– Ingen aning. Det blir på sin höjd en uppskattning.

Ser du höjningen av lägstalönerna som enbart en rättvisefråga – eller som en strategisk höjning där de lågavlönade lyfter hela kollektivet?

– Som en rättvisefråga. De här personerna behöver få en skjuts uppåt.

Är det inte bara bra om de lyfter golvet för alla?

– Nej, inte om effekten blir ökad inflation, höjda räntor och ökad arbetslöshet.

Nu tar du väl i. Vad jag undrar över är varför ni lägger ner så mycket krut på en rättvisefråga om ni inte vet hur många som omfattas? Är ni inte trots allt ute efter att lyfta golvet för alla som arbetsgivarna säger?

– Nej, jag tycker att det räcker med att konstatera att våra lägsta löner ligger under många andra inom LO. Nästa år ska ingen verkstadsarbetare tjäna mindre än 14 000 kronor.

Avtalet innebär också att arbetsgivarna och Metall ska undersöka hur avtalets löneprinciper används ute i företagen. Är det här en följd av kongressbeslutet 2001 mot subjektiv lönesättning?

– Ja, först och främst har vi fått in nya viktiga skrivningar i löneprinciperna. Nu står det att ”löneskillnaderna ska vara objektivt och väl motiverade”. Det är en mycket viktig formulering. Vidare ska de faktorer som ligger till grund för bedömningen ”användas av de lokala parterna vid en värdering”.

– De här nya formuleringarna innebär bättre stöd för de klubbar som anser att arbetsgivaren sysslar med chefslönesättning. Det vill säga: när arbetsgivaren sätter lön utan att ange vilka kriterier han använder.

I själva utvärderingen av löneprinciperna ska parterna redovisa uppfattningar om ”löneprincipernas individuella bedömningskriterier”. Vad kommer Metall att ha för hållning då?

– Vi kommer att argumentera för vår syn på befattningsvärdering. Att befattningen ska värderas och att befattningens innehåll ska utvecklas i takt med att kunskap och erfarenheter ökar.

– Det viktiga är att vi nu efter kanske femton år i skyttegravarna gemensamt ska titta på lönesystem och värderingssystem och se vad vi är överens om. Det är ett framsteg.

Inför avtalsrörelsen ville Metall ta bort ungdomslönerna – 75 procent av avtalets lägsta lön – som arbetsgivarna fick in i avtalet 1998. Vad hände?

– De är borta ur avtalet. Ungdomslönen finns inte längre.

Arbetstidsförkortningen påbörjades 1995 och nu är verkstadsindustrin uppe i knappt 75 timmar. Målet är 100. Vad blir nästa steg tror du?

– Vi kanske ska vara nöjda med att ha nått så här långt, vi har klarat av tre fjärdedelar av det mål vi satte upp från början. Jag tror att den återstående fjärdedelen blir tuff. Det kommer att råda brist på arbetskraft, i synnerhet efter 2008 då 40-talisterna på allvar börjar gå i pension. Det argumentet hör vi redan nu.

Om det är svårt att få tag på folk innebär väl kortare arbetstider ett bra lockbete för industrin?

– Jo kanske det. Det finns säkert många varianter i den här diskussionen. Jag vill bara säga att den framgång vi nått till stor del är frukten av ett samarbete mellan sju fackförbund.

Hädanefter går det att växla arbetstidsförkortning mot pengar. Metall har ju allt sagt att arbetstidsförkortning ska vara arbetstidsförkortning och inget annat. Bakslag för Metall?

– Det kan tyckas som ett avsteg, men inte i mina ögon. Vi har haft problem med att tvingats vara poliser som ryckt ut till arbetsplatser där det träffats lokala uppgörelser om att ta ut ledigheten i pengar.

Men det nya avtalet säger ingenting om lokala uppgörelser mellan fack och arbetsgivare. Tvärtom kan arbetsgivaren göra upp med individen. Tror du inte att arbetsgivarna kommer att pressa den enskilde till att ta ut ledigheten i pengar?

– Jag tror våra klubbar kommer att hantera de här frågorna på ett bra sätt.

Alla klubbar är kanske inte lika starka. Alla arbetsplatser har heller ingen klubb. Är inte det här uttryck för en individualisering av avtalet som facket annars brukar vara emot?

– Många förbund har haft de här skrivningarna sedan 1998. Pappers, Industrifacket, Skogs- och Trä, Livs. De är nöjda med konstruktionen. Därför tror jag inte att det ska bli några problem hos oss heller.

De gemensamma skrivningar ni fick igenom om arbetsmiljön – tycker du att de är ett bra avstamp för arbetet mot ohälsa?

– Det här var en stor fråga. Vi har nu slagit fast att arbetsmiljöfrågorna blir en uppgift för de centrala parterna. Vi är överens om att utarbeta en gemensam arbetsmiljöutbildning och producera ett gemensamt material, en typ av handbok för arbetsmiljö. Vi kommer också att försöka hitta olika former att hantera rehabiliteringsfallen.

Handlar inte ohälsan om andra saker än utbildning, om stressen, den snåla bemanningen? Hur ska facket kunna ta tag i de frågorna om det inte finns några formuleringar i avtalet att stödja sig på?

– Där finns vissa möjligheter redan i dag utifrån de avtal som är skrivna. Rent allmänt kan man väl säga att klubbarna borde driva arbetsmiljöfrågorna bättre. Väldigt sällan får vi in krav på centrala förhandlingar i arbetsmiljöfrågor.

En arbetsgrupp ska kartlägga och analysera löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Vad hoppas du av det arbetet?

– Bland annat att vi kommer till rätta med den lönediskriminering som föräldralediga drabbats av. Det står i direktiven att den frågan särskilt ska belysas.