LO-kongressens lönedebatt präglades av två teman. Fortsatt satsning på de lågavlönade och vikten av sammanhållning.
Simon Andrijevski, metallare från Landskrona, gick upp i talarstolen och berättade hur mycket han tjänade efter 35 år som verktygsmakare.
– 20 000 i månaden. Visserligen mer än den som tjänar 15 000, men det är ändå för låg lön.
– Samtidigt ser vi hur en av våra partikamrater, Anders Sundström, får 310 000 kronor i månaden när han börjar på Folksam. Sånt kan vi inte acceptera, sa Andrijevski och möttes av applåder.
Ylva Thörn, Kommunals förbundsordförande påminde om springvikariatens omfattning i vården.
– I denna stund går 120 000 kvinnor i väntans tider. De ska inte föda barn. De väntar i stället på att telefonen ska ringa så att de kan få jobba. Det här skulle aldrig accepteras i den privata sektorn. Och vi accepterar det inte heller i den offentliga.
Metalls förbundsordförande Göran Johnsson slog ett slag för lönerapporten som väntas till Metalls kongress i september, ”Bra golv, men inga tak”.
– Metallarbetarna ska inte behöva bli tjänstemän för få en vettig lön. Genom bra lönesystem, genom arbetsorganisationen och genom utbildning på jobbet ska man kunna göra karriär i overall.
– Arbetaryrkena ska kunna äta sig in i den lönehierarki som finns i företagen. Detta ska vi kunna göra utan att lämna solidariteten inom förbundet och gentemot andra förbund.
Johnsson talade om den fackliga sammanhållningen i den senaste avtalsrörelsen.
– Den var unik. Vi lyckades enas kring en gemensam insamlingsmodell som gav mest till de förbund som tjänade minst. Modellen omfattade både LO-förbunden, TCO-förbundet Sif och akademikerförbundet CF.
Johnsson summerade det senaste decenniets lönepolitik som framgångsrik.
– Vi har visat att vi kan leverera reallöner till medlemmarna, ansvar till samhället och konkurrenskraft tillsammans med vår motpart.
Utvecklingen står i bjärt kontrast till 1970- och 1980-talen.
– Mellan 1977 och 1993 ökade lönerna lika mycket som priser. Då fick vi noll i reallöneökning. Sedan 1994 har vi fått 2 procents reallöneökning varje år.
LO-kongressen antog lönestrategin såsom den uttrycks i rapporten Bättre byten utan någon större diskussion.
– Vi är beredda att göra byten med arbetsgivarna, bra byten, sa LO:s avtalssekreterare Erland Olausson.
– Men då måste arbetsgivarna ställa upp för kollektivavtalet. Annars tar andra över, politikerna. Det är dags för arbetsgivarna att visa att de tycker att avtal är bättre än lagstiftning.
