Ericssons svenska fabriker går för högtryck. Med tusen inhyrda klarar företaget produktionen av radio- och mobilsystem.

Av Ericssons förväntade rekordvinst beräknas 40 procent härröra från produktionen i de tre fabrikerna i Kumla, Gävle och Kista-Nynäshamn.

Förklaringen till produktionsuppgången i Sverige beror på att tillverkningen ute i världen – hos kontraktstillverkare som Flextronics och Sanmina – inte fungerar som planerat.

Tanken är att 10–30 procent av Ericssons viktigaste produkt, radiobasstationerna, ska ske i Sverige. I dag står Sverigefabrikerna för över 50 procent av produktionen.

I Ericssons strategi ska de svenska fabrikerna bara syssla med industrialisering. Med andra ord: när en ny radiobasstation börjar tillverkas ska det göras i de svenska fabrikerna. Först i små serier så att eventuella fel kan rättas till. Sedan, när det är dags för masstillverkning i riktigt stora serier – volymtillverkning – läggs produktionen ut till kontraktstillverkare som Flextronics i Polen och Kina, Elcoteq i Estland, Sanmina i Latinamerika eller Ericssons egna fabriker i Kina och Brasilien.

Vad som hänt i år är att de svenska fabrikerna inte bara fått syssla med industrialiseringen av de nya radiobasstationerna – de har även fått en allt större del av massproduktionen. De kontrakterade företagen klarar inte av att snabbt öka produktionen.

– Inom Ericsson har det funnits en stark tro på att någon annan ska kunna klara flexibiliteten, men det är inte så lätt, säger Janne Hedlund, koncernfackets ordförande och personalrepresentant i bolagsstyrelsen.

– Att lägga ut produktion på andra har visat sig dyrt och besvärligt. De kan inte stå och vänta på att Ericsson från den ena veckan till den andra säger att tillverkningen ska öka eller minska – utan att få betalt för det. Ericsson måste betala för beredskapen.

I stället är det de tre svenska fabrikerna som får stå för flexibiliteten. Det har visat sig smidigare och snabbare att hyra in tusen metallarbetare – var fjärde anställd – i Sverige än att omförhandla och skriva om kontrakten med utomstående leverantörer.

Radiobasstationerna förnyas i snabb takt. Var åttonde månad introduceras en ny, än mer avancerad modell av radiobasstation som ska underlätta trafiken mellan mobiltelefonerna. Och för varje ny modell minskar behovet av manuell arbetskraft. I de nya radiobasstationerna behövs bara ett enda kretskort (mot 4-5 i de gamla GSM-stationerna) och dagens kretskort har så små komponenter att de inte går att producera för hand. I och med det blir det heller inte lika lockande för Ericsson att förlägga produktionen i låglöneländer

– Möjligen kan det bromsa utflyttningen av produktion till lågkostnadsländer och att mer tillverkning sker nära industrialiseringen i Sverige, spår Janne Hedlund.

I dag har Ericsson i Sverige drygt 3 000 metallarbetare anställda i de tre svenska fabrikerna för radio- eller mobilsystem. Dessutom har Ericsson egen tillverkning i Kina och Brasilien med 300 anställda i var och en av fabrikerna.

Resten av Ericsson-metallarna i Sverige finns på fabrikerna i Falun och Hudiksvall (som tillverkar kabel), Skellefteå, (anslutningsdon) Katrineholm (produkter för fasta nät), Kalmar (inbyggd kraft), Borås (minilink) och Mölndal (Radar).

För mindre än tio år sedan sysselsatte Ericssons svenska fabriker 13 000 metallarbetare. Nu är antalet mer än halverat.