Industrifacket kräver att Rörstrand ska vara kvar i Sverige. En nedläggning hotar varumärket och turismen i regionen.
I rapporten ”Made in Ostindia – Platsens betydelse för varumärket Rörstrand” sammanfattar Industrifacket sina farhågor inför en nedläggning av den anrika porslinstillverkningen.
Rapporten har skrivits av Ann-Britt Fjällborg, utredare på Industrifacket.
– Nedläggningen är en nationell angelägenhet, säger hon.
– Precis som de försvinnande glasbruken är Rörstrand en del av vårt industriella och kulturella arv.
Hon beklagar att det politiska intresset för Rörstrands sak har varit så svagt – trots att Rörstrand läggs ned mitt under designåret 2005.
– Jag tror att det beror på att man inte ser sambandet mellan design och produktion. När produktionen flyttas ut rycker man också bort grundbulten i hela processen. Snart flyttar också design och utveckling ut.
Att flytta ut tillverkningen hotar själva varumärket, anser Fjällborg.
Industrifacket befarar att varumärket urholkas genom ett flytt av tillverkningen till lågkostnadsländer i Östeuropa och Asien. Varumärket är inte bara ett namn eller en symbol. Varumärket är också ”en garant för att produkten håller jämn kvalité”.
Att företaget självt garanterar kvalitéen är otillräckligt – det som avgör är om konsumentens uppfattning om kvalité. Om kvalitén är alltför ojämn påverkas kundens attityd till varumärket.
I marknadsföringen använder sig Rörstrand av den nationella identiteten, bland annat genom Selma Lagerlöf och Carl Larsson.
– Rörstrand är ett nationellt varumärke där den fysiska närvaron av produktionen är viktig för varumärkets identitet, säger Ann-Britt Fjällborg.
Iitallas svenska vd Jan Johansson brukar säga att svenska minsann köper Ericssons telefoner och Ikeas möbler trots att de är tillverkade i lågkostnadsländer. Så spelar egentligen tillverkningslandet något roll för identiteten?
– Absolut. Att jämföra Ikea och Ericsson med Rörstrand är att jämför äpplen och päron.
– Rörstrand finns på en exklusiv marknad, så är det inte med Ericsson eller Ikea. Deras varumärken har inte samma laddning som Rörstrand.
Att tillverkningen förblir i Sverige är viktigt även ur en annan aspekt: den växande ”tillverkningsturismen”.
I dag har Rörstrandsfabriken i Lidköping 400 000 besökare per år. De handlar inte bara i butiken, besökarna har även möjlighet att titta in i fabriken och se hur porslinet framställs.
– Att handla porslin i Rörstrands butik efter att ha sett produktionen handlar alltså om mer än att bara köpa en produkt – kunden konsumerar en upplevelse.
– När fabriksproduktionen försvinner blir butiken och museet en ensam kuliss till det som en gång fanns.
Industrifacket har därför svårt att se varför busslaster med turister ska besöka Rörstrands fabriksbutik. Rörstrands porslin kan konsumenten lika gärna köpa hemma i den lokala butiken.
Därför hotas också den omfattande turismen av fabriksnedläggningen, enligt rapporten.
Rapporten konstaterar också att finska ägaren Iiittla investerat 57 miljoner kronor i fabriken utan att nå lönsamhet. Men samtidigt som Rörstrands resultat tyngts av för liten produktion har Iiittalas egen internationella marknadsföring gett goda resultat. Sedan 2002 har varumärket Iittalas försäljning växt med 22 procent.
Det finns alltså en växande marknad för porslin, konstaterar rapporten. Då kan man inte bara skylla Rörstrandsfabrikens problem på liten tillverkning och höga kostnader.
– Om tillverkningsvolymen är för låg tyder det på att produktutveckling och marknadsföring av Rörstrands produkter inte varit tillräcklig, säger Ann-Britt Fjällborg.
Läs hela rapporten här.
