Dragkampen mellan Trollhättan och Rüsselsheim var i själva verket en dragkamp mellan tyska facket och Opel. Trollhättefabriken blev en bricka i spelet mot det tyska facket, enligt Dagens Arbetes analys.
Den 2 september i fjol annonserade General Motors att två fabriker – Trollhättan och Rüsselsheim – skulle tävla om att få tillverka nästa generation Opel Vectra och Saab 9-3.
Veckan innan hade Opelledningen gått ut hårt mot facket inför de lokala förhandlingarna i Rüsselsheim. Företaget presenterade ett beskt 21-punktsprogram som allvarligt skulle försämra löner och arbetsvillkor för de Opel-anställda.
Opel krävde bland annat frysta löner fram till 2009, förlängd arbetstid utan lönekompensation samt slopade ersättningar för obekväma arbetstider, övertid och skiftgång.
Ett halvår senare, i fredags eftermiddag, var facket och Opel överens. Företaget hade fått igenom det mesta av sitt 21-punktsprogram. I gengäld fick facket igenom kravet på att Rüsselsheim ska få tillverka den nya mellanklassbilen.
Två olika processer fick därmed sitt slut: ”skönhetstävlingen” mellan Trollhättan och Rüsselsheim och Opels egen avtalsrörelse. De två processernas öde var sammanflätat. Dragkampen mellan de två bilfabrikerna var en del av dragkampen mellan facket och Opel.
När General Motors i september offentligt utlyste ”skönhetstävlingen” gick deadline vid 1 november. Fabrikerna fick knappt två månader på sig att utarbeta var sin offert som skulle visa att just deras fabrik var bäst lämpad att tillverka den nya mellanklassbilen.
Men att tidsfristen för offerten gick ut i november hindrade inte Opel och facket att fortsätta förhandla om löner, förlängda arbetstider och andra anställningsvillkor. Förhandlingarna rullade på månad efter månad efter att offert-tiden gått ut.
Att mellanklassbilen låg i potten stod fullständigt klart.
I intervjuer med nyhetsbyrån Reuters förklarade tyska metallfackets ordförande i Rüsselsheim Klaus Franz vid upprepade tillfällen att han kunde tänka sig längre arbetstider om Rüsselsheim fick mellanklassbilen.
Kanske var det just detta General Motors och Opel-ledningen kalkylerat med. Att dragkampen Trollhättan–Rüsselsheim skulle mjuka upp det tyska facket.
Att låta Rüsselsheim tävla mot just Trollhättan innebar flera fördelar för General Motors och Opel.
I Trollhättan var arbetskraftskostnaden (lön plus sociala avgifter) 60 procent lägre än i de tyska fabrikerna. I Trollhättan var frånvaron lägre, semestern kortare, arbetstiden längre och flexiblare.
Att hänvisa till villkoren i Trollhättan pressade naturligtvis Opel-facket.
Det var den ena fördelen med att utlysa ”skönhetstävlingen”.
Den andra fördelen var att tävlingen trimmade bägge fabrikerna. Tävlingen innebar att bägge fabrikerna nu kan gå på treskift, är flexiblare och har utvidgat den viktiga bantiden – alltså den tiden då banan i fabriken är igång. I Trollhättan förlängdes bantiden från 70 till 108 timmar i veckan vilket är i absoluta världsklass.
Facit av ”skönhetstävlingen”: två vältrimmade fabriker och kraftiga eftergifter hos det bångstyriga tyska facket.
Med ”skönhetstävlingen” lyckades General Motors tackla två akuta problem.
* Den egna krisen. GM är i gungning och i Europa har den amerikanska bilkoncernen inte gått med vinst sedan 1999. Fabrikerna måste trimmas. Att ställa den mot varandra visade sig vara gångbart.
* Tyska avtalsrörelsen. Tyskland och Opel dominerar det kristyngda GM Europa. I Tyskland satsade arbetsgivarna allt på att knäcka 35-timmarsveckan i den senaste avtalsrörelsen, men misslyckades. När man misslyckats centralt försökte man pressa facket lokalt.
I somras ställdes facken på bland andra Siemens, Bosch och Daimler-Chrysler inför ultimatum: längre arbetstider annars satsar vi någon annanstans!
I augusti var det Opels tur att börja pressa de anställda.
Att spela ut Rüsselsheim mot Trollhättan passade GM och Opel som handsken. I fredags var spelet över.
