Lönedumpning är lika aktuellt i Polen som i Sverige. Men där handlar debatten om arbetare från Ukraina som kommit till Polen för att jobba.

– Vi förstår hotet som de svenska fackföreningarna känner. Ståndpunkten för oss är att konkurrens är okej. Social dumpning är inte okej.

Så sammanfattar Robert Szewczyk (bilden) debatten i Polen. Dagens Arbete intervjuade honom tidigare i vår, i samband med ett Sverigebesök. Han jobbar på det polska fackförbundet Solidaritets internationella avdelning, men under helt andra förutsättningar än anställda på svenska fack. Medan 83 procent av de svenska LO-arbetarna är med i facket, är bara 15 procent av polackerna organiserade.

Kollektivavtal finns, men är mycket ovanliga. Minimilöner förhandlas årligen fram av regering och centrala fack- och arbetsgivarorganisationer.

Både svenska LO och Facken inom industrin (där IF Metall ingår), utreder just nu om utländska arbetare i Sverige kan erbjudas tillfälligt medlemskap i ett svenskt fack.
Förslaget handlar om det som Robert Szewczyk anser är viktigast i kampen mot social dumpning.

– Det handlar om att förstå och försöka nå arbetare i stället för att bekämpa dem.

Man måste komma ihåg att Polen och andra öststater bara funnits på den ”normala marknaden” i 15 år. Att nå en balans mellan Öst- och Västeuropas arbetsmarknader tar längre tid än så.

Under tiden måste facken satsa stenhårt på samarbete, över gränserna.

– Låt mig ge exempel på hur man kan jobba. I Norge finns det många polska svetsare, runt Bergen och Stavanger. Facket där hyrde in polsktalande som kunde få polackerna att bli medvetna om sina rättigheter. Irländska facket har gått längre. De anställer inte bara polsktalande, utan polacker, som jobbar heltid med att organisera andra polacker. Samtidigt är utländska arbetare inte alltid lätta att nå, säger Szewczyk.

– Men utmaningar är just vad fackligt arbete handlar om, inte sant?