Sverige hade varit ett bättre land med löntagarfonder. Det är förre Metallordföranden Bert Lundin helt övertygad om.
– Då hade inte de rika kunnat bli ännu rikare som i dag. Då hade vi haft bättre koll på dem.
Bert Lundin, Metalls ordförande 1970-81, presenterar i dag sin memoarbok Ett liv i Metall som han skrivit tillsammans med journalisten Rolf Jansson.
Frågan om löntagarfonder väcktes inom Metall på 1960-talet. Tanken var att en del av företagens övervinster skulle gå till fonder med fackligt inflytande. Vinsterna skulle stanna kvar i företagen och facket skulle ha kunnat utöva makt.
– Då hade vi kunnat öka investeringarna och satsa på sånt som varit värt att investera i, säger Bert Lundin.
– Med löntagarfonder kanske det heller inte varit lika lätt att placera kapital utomlands.
86-årige Bert Lundin var verksam inom Metall under en tid då den svenska modellen var oomtvistad och facket växte sig till en stark aktör i politiken och på arbetsmarknaden.
Löntagarfonderna stötte på hårt motstånd från näringslivet och blev en av de mest kontroversiella frågorna för 30 år sedan.
Andra initiativ från Metall och Bert Lundin blev däremot desto mer framgångsrika. Medbestämmandelagen MBL, är en lag som bär Bert Lundins signum och som när den kom sågs som slutet för arbetsgivarens rätt att ensidigt kunna bestämma på arbetsplatsen.
Vid pressträffen snuddar Bert Lundin vid en annan mer högaktuell avtalsfråga: lägstlönerna. Han berättar hur Metall på 60-talet hittade formeln som gav LO instrumentet att kunna nå varje lågavlönad individ genom avtalet. På tio år ökade kvinnornas lön som andel av männens från 70 till 95 procent. Metoden var att de som tjänade mest avstod löneutrymme åt de som tjänade minst.
Boken Ett liv i Metall är en resa från barndomens Lysekil, uppväxt i ett metallarbetarhem, över de första politiska stegen som togs in i det socialdemokratiska ungdomsförbundet i protest mot den nazistiska uppmarschen som också märktes i Lundins hemstad. Där togs de första steg som räckte ända till Stockholm, Metall och socialdemokraternas verkställande utskott.
Några råd vill han inte ge sina efterträdare.
– De gör det där så bra så. De har alltid medlemmarnas bästa för ögonen. Vill de ha råd så får de komma till mig.
