Gruvarbetarna fick inte med sig hela avtalsrådet. En majoritet av avtalsrådet ställde sig bakom avtalsförslaget. Men många ville fälla treårsavtalet.

Harry Rantakyrö (bilden), gruvarbetarnas ordförande i Kiruna gick tidigt upp i debatten och talade för ett ettårsavtal.

– Våra medlemmar kommer aldrig att godta något annat. En fackförening är en kamporganisation och vi är beredda på konflikt.

– Det finns ingen anledning att lägga sig platt. Nu har förbundet chans att ta strid för sina medlemmar.

För en vecka sedan var det ytterst nära att även stål- och metalldelegationen, i likhet med gruv, sagt nej till medlarbudet. Conny Karlsson, Borlänge var en av dem i stål- och metalldelegationen som till slut sa ja. Men han hade ett annat budskap med sig hemifrån järnbruksklubben på SSAB Tunnplåt i Borlänge och avdelningen Mitt-Dalarna.

– De säger nej till treårsavtal och vill i andra hand ha medlemsomröstning.

Kalle Sahlin, Outokumpu Stainless i Avesta talade mot medlemsomröstning.

– Jag har varit hemma och förankrat vårat avtal. Och folk hemma säger ja. Responsen är positiv.

En stor del av diskussionen kretsade kring teknikavtalet. Jan-Olov Carlsson, Volvo Umeå talade emot avtalet. Det ger för lite pengar med tanke på vinsterna i näringslivet, och det är för långt, sa han.

– Ett långt avtal måste motiveras av ett riktigt bra innehåll. Men så är inte fallet.

– Med tanke på konjunkturläget och vinsterna borde vi kunna träffa ett avtal där facket får större makt och inflytande. Nu är det istället arbetsgivarna som tenderar att få mer av det. Detta utan att vi ens hotat med konflikt.

Rolf Häggman, ABB Ludvika hade såväl sin klubb, ABB-facken som avdelningen Västra Dalarna med sig på ett nej till avtalet.

– Vi är helt överens om att vi ska ha ett ettårsavtal med tanke på att vi har en borgerlig regering. Ingen vet vad den hittar på.
Häggman efterlyste en hårdare facklig linje.

– Här har vi ett starkt förbund med stor strejkkassa som inte vill gå ut i konflikt. Om det här treårsavtalet antas blir det inte lätt att ta diskussionen med medlemmarna.

Andra talare vände sig emot lägstlönesatsningens konstruktion. Mikael Johansson, Sanmina i Forserum:

– I avdelningen har vi många företag med stort antal lågavlönade. Höjningarna av lägstlönerna kommer att räknas av från potten och då blir det knappt några pottpengar kvar. Det är ingen bra konstruktion.

Men flera avtalsrådsledamöter talade också för teknikavtalet. Håkan Skött, Saab Automobile i Trollhättan var en av dem:

– Vi har motat bort öppningsklausuler och större flexibilitet i arbetstiderna. Det måste vi vara nöjda med.

– Vi har nått hyfsade nivåer på löneökningarna. Visst, många företag gör jättevinster. Själv jobbar jag på ett företag som gått med förlust i 17-18 år. Vi måste öka lönerna så att alla företag klarar sig också.

Vivi-Ann Roos, Värnamo, uppmanade avtalsrådet att rösta för de fem avtalen.

– Våra medlemmar jublade åt det allokemiska avtalet. De bad mig hälsa förhandlingsdelegationen att den gjort ett fantastiskt bra jobb.

– Om vi så strejkar ihjäl oss så får vi inget mer.

Kalle Skarp, Malmö, talade också för ett starkt ja till det allokemiska avtalet.

– Inte för att mina medlemmar gjorde vågen direkt, men de var nöjda. Jag har fått telefonsamtal, folk har kommit till mig på jobbet och alla har de sagt: bra jobbat.

– Jag känner mig nöjd med tanke på all skit arbetsgivarna presenterade för oss när vi startade förhandlingarna.