Lönehöjningarna, lägstlönerna och avtalsperiodens längd. Det återstår att lösa innan avtalet för verkstadsindustrin är i hamn. Allt annat är undanstädat, som IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven säger. Samtidigt reserverar han sig.
– Inget är egentligen klart förrän allt är klart.

I natt avbröts förhandlingarna mellan IF Metall och Teknikföretagen. Därmed fortsätter proceduren med de opartiska ordförandena vid kommandot. Redan i dag träffar IF Metall medlarna Benne Lantz och Gösta Larsson.

Hur långt hann ni diskutera med arbetsgivarna om lönenivåerna?

– Ingenting alls, säger Stefan Löfven.

– Vi står alltför långt ifrån varandra. Vi kräver 3,9 procent på ett år, arbetsgivarna erbjuder 2 procent per år under en treårsperiod. Det är för stor skillnad.

– Samma sak gäller lägstlönerna. Vi har krävt en höjning på 1 400 kronor, men vi har inte fått något egentligt motbud. Vi har inte mycket att pruta på eftersom lägstlönerna under lång tid tappat i förhållande till de utgående lönerna (lägstlönerna har sjunkit i förhållande till de genomsnittliga lönerna, red. kommentar).

– Men var vi till slut hamnar hänger ihop med avtalets längd.

Hur då?

– Om vi nu skulle få ett längre avtal då måste vi kunna se att lägstlönerna vinner mark i slutet av avtalsperioden.

Har arbetsgivarna släppt kravet på öppningsklausuler?

– Det vill jag inte kommentera.

Men arbetstiderna har ni klarat av och är överens med arbetsgivarna eftersom bara löner och avtalsperiod återstår?

– Återigen: inget är klart förrän allt är klart. Men vi kan säga att vi städat undan arbetstiderna.

Pensionsfrågan ligger kvar och spökar?

– Ja, där råder status quo eftersom Svenskt Näringsliv krävt fleråriga avtal för att gå med på rättvisa pensioner för våra medlemmar. Pensionsfrågan är starkt prioriterad bland våra medlemmar.

Och Teknikföretagen vill räkna av pensionskostnaden från löneökningarna nu när ni ska börja diskutera nivåer?

– Exakt. Det kan vi förvänta oss.

I och med att det är första mars i dag och inga avtal är träffade så innebär det att även stål- och metallavtalet, gruvavtalet och de tre avtalen inom Industri- och kemigruppen också hamnar hos de opartiska ordförandena.

– Ja, det stämmer.

Teknikföretagen vill vara först och normera avtalen för resten av arbetsmarknaden. Är ni också inne på det eller kan ni tänka er att gå före med något annat avtalsområde?

– Arbetsgivarna är väldigt samordnade. Det blir vi ständigt påminda om. Vår ambition är att våra avtal ska gå i mål samtidigt.