Renault i kombination med svenska institutioner. Den alliansen skulle kunna ta över Volvo Personvagnar från krisdrabbade Ford.
Det anser Christian Berggren, professor i industriell organisation vid ekonomiska institutionen på Linköpings universitet.
– Om den alliansen verkligen kommer till stånd är omöjligt att säga i dag. Men det vore allt annat än långsökt.
Christian Berggren har forskat om produktionssystem, produktutveckling, innovationer och global organisering inom bland annat bilindustrin.
Han var kritisk till att Volvo en gång släppte personbilstillverkningen till Ford.
– Då fanns en övertro på att stora företag skulle ge mer resurser. Men det går åt stora resurser att driva stora företag också. Vilket är lätt att glömma bort.
I dag har han lättare att förstå att Volvo släppte personbilarna för att i stället koncentrera sig på lastvagnar.
– Personbilstillverkning är en oerhört tuff bransch. På tunga fordon har Volvo en mycket starkare ställning både när det gäller volymer, marknadsandelar och teknik i framkanten. I dag är Volvo AB världstvåa på lastvagnar.
Att Volvo släppte personbilarna 1999 var ett tecken i tiden. Fusioner var högsta mode. Affären gjordes strax efter att tyska Daimler gått ihop med Chrysler, en jätteaffär som skakade om hela bilbranschen men som blev ett fiasko.
Konstellationen Daimler Chrysler finns inte längre. I fredags övertogs Chrysler av en amerikansk riskkapitalist.
Volvos integration med Ford har gått långt vilket medför problem om de ska byta ägare, tror Christian Berggren. – Ett problem för Volvo Personvagnar är att de inte hängt med i utvecklingen av bränslesnåla motorer med låga utsläpp av koldioxid.
– De nya modeller som precis har släppts för att ersätta V70-modellen är mer bränsleslukande än de tidigare bilarna, när det borde vara precis tvärtom. Det duger inte i dag när EU alltmer, och med rätta, skärper kraven på växthuspåverkande utsläpp från nya fordon.
Volvo Personvagnar var bara ett av många företag som övergavs av svenska ägare under åren kring millennieskiftet. Aga, Stora, Astra och ABB var andra företag där svenska ägare steg tillbaka. Christian Berggren var en av dem som då ofta riktade hård kritik mot vad han ansåg passiva svenska ägare.
Därför tycker han att svenska institutioner – som AP-fonderna – borde agera i dag för att skaffa sig inflytande över Volvo Personvagnar. Och det är där Renault kommer in. Inte bara för att de stora Volvobilarna skulle passa Renault, som tillverkar något mindre bilar.
– Renault är ju största delägare i Volvo AB och har därigenom ett inflytande över Volvos lastvagnstillverkning. Ägarmodellen från lastvagnarna skulle kunna tillämpas även på personvagnarna – fast tvärtom. Svenska institutioner skulle kunna skaffa sig inflytande som starka minoritetsägare i ett Renault-dominerat Volvo personvagnar.
Det kräver att svenska institutioner, som AP-fonderna, måste släppa kortsiktigheten, anser Christian Berggren.
– AP-fonderna bör sluta stirra sig blind på kortsiktig kapitalavkastning och i stället agera mer långsiktigt och industriellt.
AP-fonderna bör engagera sig för att avancerade industriföretag fortsätter ha ledningsfunktioner, forskning och utveckling i Sverige, så att kvalificerade och högavlönade jobb stannar i landet.
– Det är ju sådana jobb, och inte börskurserna, som är grunden för att vi ska ha goda pensioner i framtiden.
Därför är dags, anser Berggren, att ändra de regler som styr AP-fondernas placeringar i Sverige.
Var och en av AP-fonderna får ha placeringar som uppgår till maximalt två procent av börsens värde. Dessutom får de äga högst 10 procent av ett specifikt företag. Följden blir att AP-fonderna lägger de stora placeringarna i utlandet.
– Men varför ska svenska pensionspengar ha mindre möjligheter till inflytande i svenska företag än utländska så kallade riskkapitalister som bara är intresserade av att stycka och sälja ut?
