Det blev ingen fortsättning för finpappersbruket Wifstavarv i Timrå. Nu säljs maskinen till Asien och de 60 kvarvarande anställda blir utan jobb.
– Jag ifrågasätter trovärdigheten i M-Reals beslut, säger Henry Heiniö, Pappers vice ordförande.
Den strimma av hopp – att en ny intressent skulle ta över bruket – släcktes definitivt på dagens styrelsemöte. Då meddelade ägarna M-real att bruket går i graven och maskinparken säljs till köpare i Asien.
Tidigare har ägarna hävdat att de ville ta bort överkapacitet på finpappersmarknaden här i Europa för att få upp priserna.
Därför villkorade M-real att den som eventuellt skulle få köpa bruket inte ägnade sig åt finpappersproduktion.
– Nu väljer de ändå att sälja maskinparken till någon som är i branschen, konstaterar Henry Heiniö.
– Motiveringen är att det är någon borta i Asien, men åtminstone jag har fått höra genom åren att marknaden är global.
– Jag ifrågasätter företagets trovärdighet och har självklart reserverat mig mot beslutet att inte sälja.
På holmen där Wifstavarv ligger, sträcker sig den industriella traditionen bakåt till 1798, men nu lägrar sig alltså den stora tystnaden över bruket.
– Det blir en tung resa framöver, konstaterar Henry Heiniö, som när DA når honom är på väg ner till bruket för att informera de 60 kvarvarande arbetskamraterna.
– Jag kommer att möta många ledsna ansikten.
För Henry Heiniö kommer dagens beslut som en överraskning – men kanske ändå inte. Under senvåren och sommaren har han och de andra anställda slitits mellan hopp och förtvivlan.
– Så sent som för någon vecka sedan verkade allt klart med en ny köpare av bruket, men i efterhand har det ändå klarnat vilket ben M-real själva stått på.
– De såg ett bättre ekonomiskt utfall i att sälja av maskinerna. Jag tror det handlar om skitpengar i slutändan, för saneringskostnaderna blir inte så låga som företaget tror.
För Henry Heiniö handlar det om den tyngsta dagen hittills i hans arbetsliv.
– Jag har gett allt, men man räcker inte till i en sån här situation.
– Jag har försökt vädja till förnuftet, men det är ingenting som biter på kapitalet i ett sånt här läge.
