DA-ANALYS: I går köpte Nissan familjeföretaget Atlet i Mölnlycke. Inga svarta rubriker, inga domedagsprofetior, inget gnäll över företagsklimatet. Har Sverige blivit kompis med globaliseringen?
Ägarna till Atlet, familjen Jacobsson, tycker lösningen är bra. De får naturligtvis bra betalt. Men de försäkrar också att Nissan är en långsiktig, industriell och ansvarsfull ägare. Och facket hoppas på nya investeringar och fler jobb.
Reaktionerna på affären visar att globaliseringens vindar, när de sveper över landet och stora utländska ägare slukar ett litet svenskt familjeföretag, inte längre utlöser panik.
Annat var det för tio år sedan. Då skulle en utförsäljning av Atlet utlöst en häftig näringspolitisk debatt.
Då kunde 101 direktörer skriva upprop mot det hemska företagsklimatet i Sverige. De krävde nedmonterad arbetsrätt, lägre skatter och en annan lönesättning – annars skulle Sverige förtvina som industrination.
När kapitalmarknaden för snart tjugo år sedan avreglerades – vilket arbetsgivarna alltid vurmat för – tilläts plötsligt utländskt kapital att fritt kunna shoppa i Sverige. Svenska företag visade sig vara attraktiva och många köptes upp. Näringslivet, påhejat av politiska vänner, hävdade att skattesystemet drev ägandet utomlands.
Sedan kom utflyttningen av industrijobb till låglöneländer. Det togs också som intäkt för att företagsklimatet i Sverige var skadligt.
Nu har utflyttningen mattats av. Och frågan är hur omfattande den egentligen var.
Svenskt Näringsliv hävdar 117 000 utflyttade jobb under det nya seklets fem första år, medan Statistiska centralbyrån (SCB) är betydligt försiktigare. SCB uppskattar att 8 500 industrijobb försvann utomlands under tre år.
Någon massiv flykt av svenska investeringar till låglöneländer har vi inte sett till.
Av de svenska direktinvesteringarna utomlands går 7 procent till Östeuropa och blott 3 procent till Asien. Den dominerande delen av de svenska utlandsinvesteringarna, tre fjärdedelar, går till höglöneområden som Norden och de gamla EU-länderna.
Ägandet av Atlet försvinner utomlands, men knappast produktionen. Nissan har ingen liknande tillverkning. Atletfabriken blir ett komplement. Precis som BT i Mjölby passade in i Toyotas produktmix när de tog över för några år sedan. I år kommer tusen metallarbetare att sätta produktionsrekord i Mjölby.
En kvarts miljon industriarbetare i Sverige har i dag utländska ägare. Andelen har mer än fördubblats sedan början av 1990-talet.
Därmed inte sagt att utlandsägande är problemfritt. Det är bara att åka till Degerfors eller Gislaved för att lyssna till avskräckande erfarenheter.
Å andra sidan, den som åker till Västervik eller Norrköping kan få höra bittra berättelser om hur svenskdominerade Wallenberg-företag som Electrolux och Ericsson uppträtt som ägare.
Globaliseringen sprider inte samma panik längre. Östeuropa, Kina och Indien är växande marknader för svenska företag och Sverige har aldrig exporterat så mycket industrivaror som nu. På drygt tio år har varuexportens andel av den samlade produktionen, BNP, nästan fördubblats.
I Mölnlycke hoppas man att de nya japanska ägarna ska bidra till att exporten av Atlets inomhustruckar ska bli ännu större.
