DA-ANALYS: Trollhättan lever farligt. General Motors tycks ha planer att svälta ut Saab-fabriken. Jobben riskerar att bli färre, sämre och betydligt otryggare.
Trollhättan blir en fabrik som präglas av låga investeringar och låg automationsgrad, enligt vad Dagens Arbete erfar.
Antalet Saab-anställda i produktionen ska mer än halveras från dagens 2 300. Underleverantörer tar över delar av verksamheten, delvis ända in i slutmonteringen.
Trollhättan riskerar att gå en tuff framtid till mötes.
De närmaste åren är visserligen fredade. Men om tre år har den sista modellen av Saab 9-5 rullat av bandet från bilfabriken i Trollhättan. Och om ytterligare två år har den sista 9-3:an tillverkats. Den tillverkningen flyttas till tyska Rüsselsheim.
Sedan är det slut med mellanstora bilar i Trollhättan. Därefter ska bara General Motors mindre kompaktbilar produceras i Trollhättan.
Om Trollhättan blir en fabrik med låga investeringar och låg automationsgrad är det samma sak som att kasta in handduken. Ingen modern industri kan klara konkurrensen med låga investeringar och låg automationsgrad.
Hög investeringstakt, satsningar på nya, moderna maskiner är en överlevnadsfråga för all industri. I synnerhet bilindustrin.
Avstannar automatiseringsarbetet sjunker produktiviteten. Då ökar också lönekostnadernas andel av de totala kostnaderna. På så sätt blir det – i förlängningen – mer försvarbart att flytta tillverkningen till ett låglöneland.
Allt tyder på att det är General Motors avsikt – på sikt.
Trollhättan ställs nämligen inför en omöjlig ekvation.
Produktionen minskar från runt 110 000 bilar per år på 2-skift till 80 000 bilar på 3-skift.
Tanken tycks bakvänd. Varför gå upp i skift när tillverkningen minskar?
Ett nyckeltal för all biltillverkning är tillverkad bil per timme. Ju fler tillverkade bilar per timme desto större chans till lönsamhet.
Trollhättefabriken skulle kunna bygga uppåt 50 bilar i timmen. I dag, när efterfrågan har dämpats, ligger takten på cirka 30-34 bilar i timmen.
Fabriken ska ner till bara 15 bilar i timmen.
Låg produktion i kombination med låga investeringar och låg automationsgrad. Det är inte svårt att se signalerna från General Motors. Trollhättan lämnas att självdö.
Men det finns fler omöjliga ekvationer i GM:s upplägg.
Samtidigt som produktionen och antalet fast anställda ska bantas vill GM dessutom göra en rejäl besparing på löner och andra omkostnader. Tillverkningskostnaden per bil ska halveras.
Om inte Trollhättan klarar av att halvera tillverkningskostnaden får GM ytterligare ett argument att stänga fabriken.
Hur kunde det bli så här? I april såg det ju så mycket ljusare ut. De anställda vid Trollhättefabriken kunde andas ut. Trollhättan var en av fyra fabriker i Europa som skulle få tillverka GM:s nya småbil.
Men det visade sig snart att Trollhättan bara blir lillbrorsan i syskonskaran med sina 80 000 bilar per år. De stora volymerna hamnade i tyska Bochum, polska Gliwice och engelska Ellesmore Port med en produktion på cirka 200 000 bilar per år vardera.
Varför då låta Trollhättan över huvudtaget tillverka småbilen?
Förklaringen kan vara taktisk från GM-ledningen. Saab är en svensk bil. Den identiteten är viktig. Inte minst på den svenska marknaden som är en av Saabs största.
Att samtidigt börja sälja mellanstora Saab tillverkad i Rüsselsheim och samtidigt stänga Trollhättan låter sig inte göras. Det skulle störa GM:s planer på att lansera nya tyskproducerade Saab.
Om fabriken i Trollhättan tuffar och går ytterligare några år vill GM kunna säga att ”visst tillverkas Saab fortfarande i Trollhättan”. Men då är det småbilen
9-1. Och den får tillverkas i alla fall under sju, åtta års produktcykel under tiden som den nya tyskproducerade mellan-Saaben fått fotfäste på marknaden.
När det är klart kan GM se resultatet och bedöma de förväntade effekterna av sin omöjliga ekvation.
* Treskift på 80 000 bilar? ”För dyrt.”
* 15 producerade bilar i timmen? ”För få.”
* Halverade lönekostnader per tillverkad bil? ”Ni har inte lyckats uppnå det målet.”
Då kan GM:s Europaledning ha underlag nog att stänga Trollhättefabriken. Om nu inte GM övertygas att ge Trollhättan chansen att bli ännu mer kostnadseffektiv. Men då krävs mer, inte mindre investeringar. Och mer, inte mindre, automation. Och då krävs betydligt högre produktion än femton kompaktbilar i timmen.
