Veli-Pekka Säikkälä (bilden) vill satsa på studier, bekämpa visstidsanställningarna och fortsätta samarbeta med tjänstemännen. Som fackligt aktiv har han räddat livet på en medlem.

Dagen Arbete har intervjuat Veli-Pekka Säikkälä, en av två kandidater till toppjobbet som avtalssekreterare i IF Metall. I maj avgörs frågan på IF Metalls kongress.

Varför skulle du bli en bra avtalssekreterare?

– Jag har stor respekt för ett så viktigt förtroendeuppdrag. Jag känner väl till de utmaningar som uppdraget innebär.

– Vi har en tuff period framför oss. Just nu pekar allt mot att konjunkturen viker. Flera arbetsgivarorganisationer och fackförbund ifrågasätter om den konkurrensutsatta sektorn ska ha en normerande roll. Jag tror att jag har erfarenhet och det kontaktnät som behövs för att klara det här uppdraget.

– Jag har förhandlat i stort sett dagligen i tjugo år. Jag förhandlade lokalt hemma på Saab i Trollhättan under mycket besvärliga förhållanden då vi minskade personalen från över tolv till fyra tusen anställda.

– På förbundet, dit jag kom för tolv år sedan, ingick jag 1998 först i bil- och traktordelegationen. Följande avtalsrörelse var jag avtalsansvarig för teknikavtalet. Sedan dess har det fallit på min lott att samordna kraven med tjänstemännen. De två senaste avtalsrörelserna har jag skött de dagliga förhandlingarna med teknikföretagen.

– Jag har också representerat förbundet i LO:s avtalssekreterargrupp. Jag har erfarenhet av avtalspolitiskt arbete på europeisk nivå, i europeiska metallarbetarfederationen, sedan 2002.

– Dessutom deltog jag i förhandlingarna i skönhetstävlingen mellan Saab i Trollhättan och Opel i Rüsselsheim. Det var min uppgift att ge klubben stöd och jag var med och bildade en grupp på Europanivå som sedan har fått stå modell när liknande situationer uppstått på andra ställen.

– I Trollhättan försökte arbetsgivarna pressa oss under kollektivavtalet, men det blev inget gratisarbete. General Motors sa att den fabrik som förlorar kommer att stängas 2008. Inte många trodde att Saab kunde räddas. Vi stod emot. Fabriken är ännu kvar.

– I den senaste avtalsrörelsen förhandlade jag dessutom för byggnadsämnesindustrin, samt för butelj- och glasindustrin. Det var nya, bra erfarenheter. Vad gäller glasavtalet var det första gången under 2000-talet som förhandlingsdelegationen var enig.

Vad är dina bästa egenskaper?

– Jag upplevs som lätt att ha att göra med. Jag är en social person. Och lojal.

Vad är dina sämsta egenskaper?

– Jag är ingen ordningsmänniska. Rummet ser ut som en papperskorg. Jag är i och för sig stresstålig, men jag spar på för mycket.

Har du någon förebild?

– Vanliga människor som jag stött på. Som Bengt Karlsson hemma i Trollhättan. Han var min boxningstränare och ägnade sin fritid åt oss ungdomar. Men det finns andra. Jag respekterar människor som har integritet och som tar sig tid att lyssna. Vanliga människor, som sagt.

Vad gör du på fritiden?

– Jag är sällan klar före sju-åtta på kvällarna. På fredag kväll pendlar jag hem till Borlänge. Då stänger jag av jobbet och umgås med min familj. Det är min fritid.

Vad var din första kontakt med industrin?

– Jag måste ha varit sju, åtta år. Vi skulle åka till Finland på semester och jag fick följa med pappa till Saab och hämta semesterlönen. På den tiden var det kontantlön. Det var en varm junidag och folk låg och solade i väntan på deras tur. Inget speciellt hände men den där bilden fastade i mig.

– Annars var min första kontakt när jag pryade på Saabs el-avdelning. Sedan utbildade jag mig till bilmekaniker och gjorde mycket av praktiken på Saab Ana.

Varför blev du fackligt engagerad?

– Jag hann aldrig börja på bilverkstaden där man skulle fyllt 18 år och ha körkort. I stället började jag på Saab medan jag ännu var 17 år. Där stansade jag chassinummer.

– Man skulle hantera en stor stans upphängd på en lyftanordning. Ett oerhört styrt, enahanda arbete utan större innehåll, utan variation eller frihet. Då funderade jag: ”jag har utbildat mig till bilmekaniker och så står jag och gör det här”.

– Jag tyckte vi kunde rotera. Vi var fyra killar på det här monteringsavsnittet. Fyra stationer. Utan arbetsledningens tillåtelse började vi rotera. För övrigt samma år som Metall lanserade det goda arbetet.

– När det behövdes ett nytt fackligt ombud till vår avdelning övertalades jag att ställa upp. Det blev val och jag vann. Jag var 18 år då och visste egentligen inget om facket. Att jobba fackligt var inte något jag hade tänkt mig. Var knappt intresserad. Men jag hade åsikter och stod för dem.

– Efter ytterligare något år tillhörde jag gruppstyrelsen. Vår grupp var rätt stor, den omfattade 2 500 medlemmar. På den tiden hade Saab 12 500 anställda.

– Första tiden ägnade jag och en annan från gruppen, Christina, mycket tid att motivera unga att gå in i facket. Saab hade många ungdomar anställda och omsättningen var hög. Folk kom och gick. Man tvingades vässa argumenten och få ungdomarna att få upp intresset för facket. Nyttig erfarenhet. Vårt mål var att ha ett ombud på varje avsnitt där det jobbade 30–40 anställda. Och vi lyckades.

Vad är du mest stolt över i ditt fackliga arbete?

– Svårt att peka ut något enskilt. Men genom att jag jobbade på en sådan stor arbetsplats dök det upp många olika problem. Många sa lite slentrianmässigt att facket kanske inte gör så mycket. Men när vi hjälpte enskilda fick vi många tack och bekräftelser på att de tyckte det var tur att vi fanns.

– Som fackligt aktiv har jag faktiskt räddat livet på en människa. Det var under uppsägningarna i början av 1990-talet. Jag hade stämt möte med en av de uppsagda. Han dök inte upp. Jag ringde hem till honom. Inget svar. Då sa jag till min arbetskamrat: vi åker hem till honom. Där låg han medvetslös.

– Han hade försökt ta livet av sig. Om inte vi kommit hade det slutat illa. Så där är det. Fackets folk gör ofta insatser som inte märks och som man sällan får något erkännande för.

– Jag har också mött många människoöden i samband med centrala förhandlingar och jag är stolt över att jag har fått vara med och hjälpt så många.

Vilka är IF Metalls tre viktigaste framtidsfrågor?

– Se till att många är med i facket. Lyckas vi inte med det tappar organisationen legitimitet. Och då blir det svårare för oss att upprätthålla kollektivavtalet. Så enkelt är det.

– Lönebildningen är den andra viktiga framtidsfrågan. Utan fungerande lönebildning har vi ingen konkurrenskraftig industri. Då har vi heller inga förutsättningar till ökade reallöner och då fixar vi inte heller att förbättra de allmänna villkoren eller utveckla arbetsorganisationen.

– Vi måste uppgradera industriarbetet. Andra grupper vill komma i kapp industriarbetarna, andra vill ligga över oss. Har vi för höga löner? Inte alls! Vi utför kvalificerat arbete och då ska vi ha betalt därefter. I framtiden kommer det att bli konkurrens om arbetskraften. Industrin måste kunna locka till sig folk med bra löner och bra arbetsvillkor. Det tjänar alla på. Den konkurrensutsatta sektorns normerande ställning måste säkerställas.

– Omställning och rehabilitering är en tredje framtidsfråga. Vi måste se till att våra medlemmar klarar omställningen. Förr kunde vi stanna på samma jobb hela livet. Så är det inte längre. Konkurrensen är hårdare och många riskerar att slås ut. Många har redan slagits ut och IF Metall känner ett stort ansvar för dem.

Vad tycker du om utgången av senaste avtalsrörelsen?

– Materiellt och ekonomiskt är det det bästa avtalet under hela 1990- och 2000-talet. Men det är faktiskt för tidigt att säga om det blev så bra som vi hoppats. I slutändan beror det på hur hög inflationen blir.

– Annars nådde vi en del viktiga framgångar. Bland annat med utökningen av föräldralönen till fyra månader. Ett viktigt instrument för att få arbetslivet mera jämställt. Vi skrev också in rätten till facklig introduktion för nyanställda.

– Låglönesatsningen blev framgångsrik. Höjningen blev den största sedan 1983.

Vad har du för kontakt med fabriksgolvet i dag?

– Alla mina vänner är arbetare. Det är dem jag umgås med på fritiden. När jag är ute på besök i avdelningar och klubbar ser jag till att få gå en runda och prata med folk. Jag gillar det och jag tror folk upplever mig som ganska öppen.

Vad är IF Metall dåliga på?

– Studierna är eftersatta. Studier är viktiga för att vi ska kunna bygga ett starkt IF Metall. Jag gick själv i gamla Metalls studiesystem så jag vet vad det gett mig. Och jag har själv haft kurser på 90-talet. Men besparingarna har gått för långt. Vi måste skärpa oss och släppa till resurser. Studier är viktigt.

Hur ser du på industriavtalet?

– Från mitten av 1970-talet och tjugo år framåt hade vi knappt någon reallöneutveckling. Vi föll i välståndsligan bland industriländerna. Tio år med industriavtalet har gett oss sammanlagt 25 procents reallönelyft. Jag vill utveckla och stärka industriavtalet. Jag tycker också att vi ska ha ett samarbete med tjänstemännen.

Vad vill du säga till medlemmarna som tvingas jobba övertid när arbetsgivarna använder kommentarerna till teknikavtalet som argument när övertid beordras?

– Den medlemmen bör ta fram kommentarerna. Där står det vad som gäller när den anställde har förhinder att jobba övertid. Är förhindren av känslig, privat natur då ska arbetsgivaren respektera detta. Där står också hur klubben kan agera och förhandla för medlemmen.

– Klubben kan driva frågan om medlemmens arbetsskyldighet. Om facket i slutändan förlorar rättsligt, då blir det facket som drabbas av skadestånd. Inte den enskilde medlemmen. Det är därför vi har fackförbund som ska kunna ta smällarna.

– De gamla kommentarerna var otydliga och i vissa fall felaktiga. Två fackliga förtroendemän i Västergötland förlorade sina anställningar på grund av att de vägrade övertid med hänvisning till de gamla kommentarerna. Kommentarerna stämde nämligen inte med rättsläget. Vilket kunde bli katastrofalt för den enskilde.

– Arbetsskyldigheten är inget nytt. De kom inte med kommentarerna. Jag kan ta fram förhandlingsprotokoll från 90-talet där det klart står att parterna är överens om att det råder arbetsskyldighet och att man inte kan vägra övertid hursomhelst.

– Att vi skulle ha gemensamma kommentarer med arbetsgivarna var ett beslut i förbundsstyrelsen genom att det ingick i 2004 års överenskommelse. Dessutom processades kommentarerna genom förhandlingsdelegationen.

– Mitt uppdrag var att göra om teknikavtalet från ett timlöne- och ackordsavtal till månadslöneavtal. Och i samband med det skriva kommentarerna. Anders Tiderman sa till mig: ”Det duger inte att säga att det inte blev något.” Det var bara att verkställa.

Hur ska facket lyfta fram arbetsmiljön i avtalsarbetet?

– Jag tror att vi måste stärka inflytandet över bemanningen. Dagens snåla bemanning orsakar stress och ohälsa. Den är skadlig. Vi har lyft in frågan i vår partssammansatta arbetsgrupp om industriell utveckling. Men det finns mycket mer att göra.

Många anser att facket tappat i inflytande. Hur kan medbestämmandet stärkas?

– Den här frågan pendlar fram och tillbaka. Vi tappade i inflytande under 90-talet på grund av krisen. När arbetslösheten når tvåsiffriga tal då blir arbetarna tysta.

– Ett sätt är att jobba mot visstidsanställningarna. Det skulle öka tryggheten på arbetsplatserna. Det tror jag är viktigare än att ändra någon paragraf i MBL.

Håller du med om att facket tappat frågan om det goda arbetet?

– Ja, det har vi. När det goda arbetet fick sitt genombrott hade vi arbetsgivare som var intresserade av att locka folk till industrin. För att klara rekryteringen tvingades man att utveckla jobben. Med 90-talskrisen försvann det intresset. Men den här frågan måste komma tillbaka. Jordmånen förbättras också i och med att företagen framöver tvingas tävla om arbetskraften.

Varför tror du att ledamöter i avtalsrådet tycker att beslut och inriktningar fattas av förbundsledningen redan innan avtalsrådet samlas?

– När avtalsrådet fastställer avtalskraven och godkänner uppgörelserna finns inte samma utrymme som på mer normala avtalsråd. I regel blir det som förbundsstyrelsen rekommenderar. Men vänd på frågan: tänk om förbundsstyrelsen skulle få stryk gång efter annan i så viktiga frågor. Det skulle tyda på att förbundsstyrelsens förslag inte är väl förankrade i verkligheten. Det skulle blotta en svag och oförankrad förbundsstyrelse vilket inte skulle gagna medlemmarna.

– Jag tycker att den nye avtalssekreteraren ska analysera hur omfattande kritiken är mot vårt arbetssätt och utifrån det föreslå olika åtgärder.