I dagarna är det 120 år sedan Metallindustriarbetareförbundet bildades. I samband med detta släpps den femte delen av förbundets historia.
Den förra delen av Metalls historia gavs ut för trettio år sedan och täckte perioden fram till 1956.
Den femte delen omsluter åren 1957-1981 och bär titeln Det lyser en framtid. Det var också titeln på den prolog som diktaren och rörvalsverksarbetaren från Sandviken, Stig Sjödin skrev till Metalls kongress 1961.
Den nya historiken handlar om framtidsdrömmarna som förbundet bar med sig in i det nya välfärdssamhället som man var med om att utforma i nära samverkan med resten av arbetarrörelsen.
Det är en period som inleds med ATP-strid och samordnade löneförhandlingar, som fortsätter med solidarisk lönepolitik och arbetsrättsoffensiv, för att sluta med industrikris och storkonflikt.
På tusen sidor skildras historien kring olika tema.
Carina Gråbacke ger den ekonomisk-historiska bakgrunden till internationaliseringen och den tekniska omvandlingen. Bill Sund skriver om hur förbundets organisation förändras, om studieverksamheten och hur avtalsrörelserna bedrevs.
Arbetsmiljöfrågornas framväxt behandlas av Lars Berggren. Maths Isacson berättar hur frågan om arbetets organisering växer fram, Lars Ekdahl om Metall som politisk aktör och Christer Thörnqvist om förbundets internationella arbete. Rolf Jansson tecknar tidningen Metallarbetarens roll som pådrivare under de här åren.
På ett seminarium med bland annat många pensionerade Metallombudsmän presenterade författarna sina avsnitt. Bill Sund påminde om studieverksamhetens strategiska roll:
– Den skapade ett kitt i organisationen. En enorm verksamhet egentligen, som höll ihop förbundet och som även utvecklade det ideologiskt.
Maths Isacson berättar hur det löpande bandet får sitt genombrott i industrin på 1930-talet men det dröjer ända till 1960-talet innan Metall tar i itu med arbetets innehåll och organisering. Och då kopplas arbetet till frågan om demokrati och medbestämmande.
Lars Berggren påminner om hur 1968 års studentradikalisering födde en generation forskare och läkare som ställde sig på fackets och arbetarnas sida.
– Fackföreningsrörelsen vann därmed den viktiga kampen om kunskapen, samtidigt som arbetsmiljölagen skärptes och gav skyddsombuden starkare ställning.
Gjorde Metall några fel under perioden, undrade någon ur seminariepubliken.
Carina Gråbacke:
– Om nu Metall beskrivs som inflytelserik ”riktkarl” under de gyllene tillväxtåren så var man med att låsa in kapitalet i den tunga industrin och helt enkelt stärka Wallenberg. Det gjorde att strukturkrisen drabbade Sverige hårt. Men Metall var i gott sällskap.
Lars Ekdahl tyckte sig ha sett en ”märkbar passivititet i löntagarfrågan” hos Metall.
– Man höll inte i frågan ordentligt. Jag tycker också man kan fråga sig vad det blev av målsättningarna om ökad jämlikhet och full sysselsättning.
Det fanns en tid, berättar Ekdahl, när Metalls ordförande ringde upp regeringen och sa att man inte accepterade 2 procents arbetslöshet. Regeringen lade ut lite statliga beställningsjobb och arbetslösheten kröp ner till 1,5 procent. Året var 1957.
Arbetet med nästa del har redan påbörjats.
