DA-ANALYS: Volvo står inför avgörandets höst. Nerdragningar på Torslanda, två veckors paus i produktionen samtidigt som nya modellen XC60 lanseras. Ägaren Ford gör sina största förluster någonsin och ingen vet vilken typ av bilar Volvo ska satsa på. Förvirringen växer, tusentals jobb försvinner. Volvo befinner sig i ett vakuum.
På torsdag fylls Folkets hus i Trollhättan. Inte med fackföreningsfolk eller studiecirklar. De som tar plats i bänkraderna är istället de underleverantörer i Fordonkomponentgruppen som just nu går en högst osäker framtid till mötes.
Underleverantörerna till bilföretagen är den svenska tillverkningsindustrins doldis. En industriell jätte med mellan 70 000 och 80 000 anställda fördelade på tusentalet små och medelstora företag, de flesta lokaliserade till Västsverige.
De kommer att få lyssna till Saab Automobiles vd Jan Åke Jonsson, en företagsledare som äntligen fått lite andrum och som kan se de närmaste åren med tillförsikt när Trollhättan trots allt fick behålla 9-3-modellen.
De får lyssna till tyska lastbilstillverkaren MAN:s svenska vd Håkan Samuelsson som säkert tar tillfället i akt att förklara varför Scania och MAN passar under samma hatt.
Och de kommer att få lyssna till Bernt Ejbyfeldt, inköpschef för ett Volvo Personvagnar som likt andra biltillverkare betalar mindre för beställda varor, betalar för sent och som därutöver lägger över alltmer utvecklingsansvar och kostnader på just underleverantörerna.
Frågan är vilket framtidsperspektiv Ejbyfeldt kommer att erbjuda sina leverantörer. Optimistiskt ljust? Mörkt? Becksvart?
Frågan är om någon på Volvo personvagnar vet något säkert om den närmaste framtiden.
Grundfrågan är: vet Ford vad de vill med Volvo? Ska delar av tillverkningen förläggas i Nordamerika för att undvika valutaförluster? Sneglar man åt Östeuropa? Vill Ford överhuvudtaget ha kvar Volvo? Eller är Volvo för sammanflätat med Ford Europa för att kunna avyttras?
Det finns ytterligare en grundfråga: vilken typ av bilar ska Volvo satsa på?
Under senare tid har det spekulerats om att Volvo håller på att förbereda ett strategibyte. Från lyxiga premiumbilar till billigare, mindre familjebilar.
Det finns skäl att ställa frågan vilken bil som är framtidens Volvo, ett bilföretag som tycks befinna sig i ett vakuum där man inte vet vilken strategi som gäller.
Ford köpte Volvo för snart tio år sedan just för att få fotfäste i det så kallade premiumsegmentet, alltså lite lyxigare bilar med starka varumärken. Ett lockande segment med köpstark målgrupp som inte är särskilt känslig för svängningar i konjunkturen.
Men Volvo har blivit ifrånåkta av sina premiumkonkurrenter: Mercedes, BMW, Audi och Lexus. De tjänar hyfsat med pengar. Volvo går med förlust och dess ägare med historiska jätteförluster.
De är alla – utom Audi – beroende av den amerikanska bilmarknaden och dollarkursen. Mercedes, BMW och Lexus kan till skillnad från Volvo parera valutasvängningarna och montera sina bilar i låglönefabriker belägna i amerikanska sydstaterna.
Volvo väntas i år gå mot en ny brakförlust. Försäljningen sjunker och snart stannar banden på Torslanda och i Gent i två veckor för att 18 000 färre bilar ska tillverkas. Det svänger fort, i fjol tillverkades rekordmånga Volvobilar. Till förlust dock, eftersom dollarn var så låg.
Framöver kommer EU-kraven på minskade koldioxidutsläpp att bli en tuff utmaning som kräver tunga investeringar. Samtidigt dras själva varumärket med en identitetskris där man inte vet om bilen ska försöka vara kvar i premiumklassen eller inte.
Volvo har hamnat i ett strategivakuum.
Volvos vd Fredrik Arp fortsätter tala om Volvos kunder med ”en aktiv, sofistikerad livsstil”. Problemet är att även dessa bryr sig om miljöprofilen på en bil och klockan tycks klämta för bränsletörstiga fordon. Försäljningen av stadsjeepar i lågprisbensinens USA har sjunkit med över en tredjedel i år.
Därför måste Volvo välja. Stor bil eller mindre bil? Problemet är att Volvo – fortfarande – tjänar betydligt mer på stora bilar än på de mindre. Kan Volvo växla över till att göra mer småbilar samtidigt som det är en förlustmarknad för företaget? Alternativet är att fortsätta med stora bilar. Där finns pengarna. Men där är konkurrensen samtidigt tuffare från de andra premiumärkena Mercedes, BMW, Audi och Lexus.
Eller – ett tredje alternativ – kan Volvo ligga kvar i premiumklassen och göra en stor bil som är radikalt annorlunda än konkurrenternas?
Alltså: Antingen ligger man kvar i premiumklassen. Men då måste det till massiva satsningar krävas för att Volvo ska kunna hänga kvar i den elitgruppen. Eller så väljer Volvo att gå ner ett trappsteg och gör billigare, enklare familjebilar där lönsamheten är sämre.
Strategivalet skyndar. Bilkriget rasar och överbefälhavaren i Detroit, Volvos ägare Ford Motor Company, håller på att förblöda.
Framtidsbesked har utlovats vid flera tillfällen men inte kommit. Kanske har ägaren något på gång, kanske är Fords tystnad ytterligare ett tecken på förvirring.
Under tiden sätter sig de fackliga förhandlarna i Göteborg och ska försöka mildra effekterna av ett slopat nattskift och samtidigt övertyga företaget att krympa antalet varslade. Och i Trollhättan samlas underleverantörer som tar sin del av smällen.
I bilkrisens spår finns åtskilliga tillknycklade stötfångare.
