DA-ANALYS Volvos svarta onsdag. Volvos svartaste dag någonsin. Vad värre är: Volvo drabbas inte av en kris utan av flera. Och ljuset i tunnel tycks vara mer avlägset än någonsin.
Svensk bilindustri har haft sina svarta dagar.
Det fanns höstdagar 1992 då finanskris och valutakris och ett gigantiskt efterfrågebortfall stängde både Gyllenhammars favoritfabrik i Kalmar och den moderna monteringsfabriken i Uddevalla. Och då Saab Automobile i Trollhättan skickade hem fler än vad som jobbade i både Kalmar- och Uddevallafabrikerna.
Men dagens Volvovarsel är i antal större än chockerna den dystra hösten 1992.
Då: Volvo Kalmar och Uddevalla – 1 630 varslade.
Då: Saab Automobile i Trollhättan – 1 980 varslade.
I dag: Volvo Personvagnar i Göteborg och Olofström – 2 640 varslade.
Lägg därtill de 1 200 Volvo-varslade från i somras. Lägg därtill 900 bort i år från belgiska Gent. Lägg därtill uppsagda kontrakt för 1 200 konsulter.
Totalt 6 000 bort från Volvo Personvagnar i Sverige och Belgien i år.
Den svarta onsdagen saknar motstycke i Volvos historia. Den svenska industriklenoden är i gungning. Frågan är vad konsekvenserna blir.
Före årets varsel arbetade runt 4 700 i produktionen på Torslanda. Varslen innebär att antal arbetare halveras. Innebär det att Torslanda går över från tvåskift till enbart dagtid? En sådan nerdragning kommer att slå hårt ytterligare ett varv: mot underleverantörerna.
Svenåke Berglie, Fordonkomponentgruppens vd, räds i Göteborgs-Posten att de globala underleverantörer som finns runt Volvo tappar intresset att vara på plats när produktionen krymper. Bilindustri är skalekonomi, stora serier ger lönsamhet. Korta serier är ointressanta.
Volvo befinner sig djupt inne i en nattsvart tunnel och frågan är inte när man ska skönja ljuset. Frågan är hur Volvo ska hitta ut ur mörkret?
Hela världens bilindustri gungar just nu. Finanskrisen fördjupar och förlänger konjunkturnedgången. Efterfrågan sjunker och alla – även Toyota – drar ner produktionen.
Men Volvo faller djupare än andra. Och de faller snabbare än sina konkurrenter Mercedes, BMW, Audi och Lexus.
Till skillnad från konkurrenterna tyngs Volvo av flera kriser. Ovanpå den allmänna nedgången brottas Volvo med en bankrutt ägare som inte kan tillskjuta de nödvändiga resurser som Volvo behöver för att hänga med sina premiumkonkurrenter. Brist på resurser och – har det ofta sagts inom företaget detta svarta år – brist på strategi. Vilken typ av bil vill Volvo vara? Och vad vill ägaren Ford med Volvo?
Två stora, viktiga frågor som fortfarande saknar svar. Med de frågorna obesvarade blir det ännu svårare att hitta ljuset i tunneln.
