Trakasserier, självmord och svältlöner. Textilarbetarna hos H&M:s indiska leverantörer betalar ett högt pris för det svenska klädföretagets billiga kläder.

I den indiska staden Bangalore blir textilfabrikerna snabbt fler och fler. Många av företagen levererar till svenska H&M.

Ett av dem är Bombay Rayon Fashions. När Dagens Arbete besöker fabriken tillverkas en klänning som i butiken kommer att kosta 98 kronor.

Lönekostnaden per klänning uppgår till 2:25 kronor. Ändå betalar Bombay Rayon Fashions mer än den statligt bestämda minimilönen.

På varje produktionslina arbetar sextio sömmerskor som tillverkar åttio plagg i timmen. Produktionschefen Somanath Achar redogör för produktivitet och lönekostnader.

Men trots att Bombay Rayon Fashions betalar över minimilönen är ersättningen mycket låg även med indiska mått. Tre kronor i timmen, åtta timmar per dag, sex dagar i veckan.

Tempot är högt. Det är mest unga kvinnor i åldrarna 18-26 år som orkar med det höga tempot.
Produktionschefen Somanath Achar förnekar att arbetarna slits ut.

– För den som behöver vård har vi tillgång till medicinsk personal.Men NM Muddapah från textilarbetarfacket Garment Workers Union kan berätta hur allt fler textilarbetare slits ut och drabbas av sjukdomar. Värkande ryggar, förslitna axlar, astma, synproblem och tuberkulos breder ut sig bland Bangalores växande skara textilarbetare.

Under det senaste året har många textilarbetare begått självmord. Bland annat på Gokaldas Exports som levererar till H&M.

Tusen textilföretag – med snart en miljon anställda – finns runt stan. Inget har kollektivavtal.

– H & M skulle kunna göra mycket för att förbättra villkoren för textilarbetarna. De skulle kunna göra gemensam sak med oss, säger NM Muddapah i textilarbetarfacket Garment Workers Union.

– H&M är visserligen bättre än de andra företagen. Till exempel kan H&M ringa oss och höra vår åsikt om det är problem på någon arbetsplats.

– Men de skulle kunna göra mer. Betydligt mer.