Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar och minskar på olika avtalsområden. Bilden är för splittrad för att kunna dra några riktiga slutsatser, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.
I IF Metalls allra största avtalsområde – teknikavtalet – ökar gapet mellan kvinnor och män. I september i fjol hade männens löner ökat med 3,7 procent och kvinnornas med 3,4, jämfört med ett år tidigare.
–Vi vet inte varför skillnaderna har ökat. Det kan vara så att många kvinnor anställdes under högkonjunkturens slutskede och de brukar gå in på lägre löner. Det kan vara så, men vi vet inte.
Men skillnaderna ökade inte på hela teknikavtalets område. På de lokalavtalsbundna arbetsplatserna minskade tvärtom skillnaderna. Där steg kvinnornas löner med 4,2 procent mot männens 3,8 procent.
Även på tvättavtalets område steg kvinnornas löner mer än männens – 4,9 mot 3,5 procent. Det samma gäller inom stålindustrin: kvinnorna fick 4,6 procent högre löner mot 4,1 för männen. Även inom byggnadsämnesindustrin ökade kvinnornas löner mer än männens – 4,6 mot 3,9 procent.
Däremot ökade löneskillnaderna inom allokemiska industrin. Där steg männens löner med 4,8 procent mot 4,6 för kvinnorna.
Inför förra avtalsrörelsen valde IF Metall att inte försöka höja kvinnolönerna med hjälp av LO:s jämställdhetspotter. I stället satsade förbundet på att höja lägstalönerna.
– Om löneskillnaderna ökat på alla, eller de flesta avtalsområden då hade vi haft skäl att tro att vår modell inte varit lyckad, säger Veli-Pekka Säikkälä.
– Men nu är bilden för splittrad för att kunna dra några entydiga slutsatser.
Veli-Pekka Säikkälä tror att jämställdhetsfrågorna hamnar i fokus i den kommande avtalsrörelsen. Han kan tänka sig att LO-förbunden tillsammans kommer överens om avtalsområden där speciella satsningar görs för att höja kvinnolönerna.
– Vad jag inte gillar är om våra avtal inom industrin görs till golv och sedan ska andra ha mer. Det håller inte.
