DA-ANALYS På måndagen lämnade regeringens globaliseringsråd sin slutrapport ”Bortom krisen”. Av rapportens 115 sidor upptas en (1) sida och nio rader åt industrin. I pressmeddelandet inte ett ord.

Inte lär det lugna den som oroas över regeringens engagemang för industrin när den globala finanskrisen i dessa dagar skickar ut tiotusentals och åter tiotusentals industriarbetare i arbetslöshet.

En sida och nio rader.

Globaliseringsrådets ordförande högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg presenterade rapporten på måndagen. Han utlovade 40 miljarder kronor i ”globaliseringsreformer för att stärka konkurrenskraften”: sänkta skatter, ökad satsning på utbildning och forskning, höjd pensionsålder.

Inne i rapporten kan man läsa om hur Sverige ska möta globaliseringen med sämre anställningstrygghet och hushållsnära tjänster. Men hur industrin ska vässas sägs inte mycket.

Ändå är industrin inte vilken spelare som helst på den globala arenan.

För en liten öppen exportberoende ekonomi som den svenska är industrin avgörande. Den svenska exportens andel av BNP har på några årtionden fördubblats till 50 procent – och industrins varuproduktion svarar fortfarande för merparten av exporten.

Det borde vara skäl nog till mer än en sida och nio rader.

Ett annat skäl är den utslagning av industrikapacitetet som nu sker i spåren av den globala finanskrisen. Senast i dag kom uppgifter att krisen i bilindustrin drivit 16 underleverantörer i konkurs eller rekonstruktion. Samtidigt som inte en enda krona av regeringens undsättningslån till underleverantörerna betalats ut.

Sommaren blir en rysare, varslar underleverantörernas intresseorganisation.

Fordonsindustrin nämns överhuvudtaget inte i Lars Leijonborgs globaliseringsrapport. Behovet av elbilar berörs visserligen. Men vi lämnas i sticket huruvida svensk fordonsindustri ska bidra till elbilsutvecklingen. Däremot förordas ett heltäckande nät av laddningsstationer.

Att rapporten betonar institutionella faktorer som skatter och arbetsrätt är inget nytt. Den som vill sänka skatterna eller försvaga arbetsrätten tar gärna globaliseringen till intäkt.

Däremot finns det starka tvivel på hur viktigt skatter och arbetsrätt egentligen är för hur länder eller regioner kan hävda sig i globaliseringen.

Viktigare anses vara att det finns gynnsamma förutsättningar för innovationsprocessen – förnyelsen av produkter och processer. Och det handlar mer om samarbete mellan näringsliv, utbildningsväsende och myndigheter. Men kanske inte bara. Innovationsprocessen handlar också om arbetsplatsernas ständiga förnyelse, om arbetsorganisationen där de anställda har krävande men berikande, utvecklande jobb som de tillåts ha inflytande över. Smarta flexibla organisationer med resurser för lärande, helt enkelt.

Ordet industriarbetsplats nämns överhuvudtaget inte någon gång på de 115 sidorna. Men det är där slaget om globaliseringen utkämpas.