Varselvågen har bromsat in, börsen stiger och företagen andas försiktig optimism. Men det är ännu för tidigt att säga om ekonomin har vänt, säger nationalekonomen Olle Djerf.
Visserligen finns många tecken på uppgång.
– Men det är ännu bara små fragment. De säger egentligen ingenting om vi befinner oss i början av en permanent uppgång eller inte.
Olle Djerf är en av fyra namnkunniga nationalekonomer i Industrins ekonomiska råd som inrättades i samband med att Industriavtalet slöts 1997. Ekonomerna i rådet har en fristående, oberoende roll i förhållande till parterna.
I början av oktober presenterar rådet sin ekonomiska rapport. Ett dokument som, i likhet med Konjunkturinstitutets prognos, lägger en viktig grund för den fortsatta avtalsrörelsen.
Olle Djerf uttalar sig i dag bara som privatperson och inte i egenskap av ledamot i Industrins ekonomiska råd.
– Vi har ännu inte börjat diskutera ihop oss.
Rapporten skrivs efter en dramatisk period med ett extremt stort bortfall i efterfrågan.
– Industrin har fått ta den stora smällen. I synnerhet länder med hög andel bilindustri har råkat särskilt illa ut.
Bland det positiva just nu är att ekonomin inte längre faller.
– Men vi befinner oss fortfarande djupt nere i botten.
”Gröna skott” kan skönjas: företagens inköpschefer har blivit något mer optimistiska liksom exportcheferna och orderingången ökar en aning.
– Men från en mycket låg nivå, understryker Olle Djerf.
Det måste till mer för en stabil uppgång.
– Orderingången till företagen måste öka ordentligt och mer varaktigt. Dessutom måste exporten öka mellan länderna.
De positiva tecknen finns i Kina och delar av Asien. Där stiger nu efterfrågan och produktionen.
– De tycks gå starkare ur krisen på bekostnad av USA och Västeuropa.
För svensk exportindustri innebär det att de asiatiska marknaderna ökar i betydelse.
– Det innebär nya möjligheter men också tuffare konkurrens.
Krisen har gått hårt åt ett litet, bilindustriberoende land som Sverige. Men att tala om industriell utslagning är betydligt överdrivet, säger han.
– Industrin kommer att spela en fortsatt viktig roll och fungera som ett nav i svensk ekonomi.
Men det blir sannolikt färre industrijobb. Raset i produktionen, utslagningen av företag och de överlevande företagens rationaliseringar innebär i slutändan färre sysselsatta.
– Risken är stor att industrisysselsättningen inte kommer att vara lika stor jämfört med vad den var före krisen.
