Industrin måste ta täten i avtalsrörelsen. Det finns inget alternativ, säger de fristående ekonomerna i Industrins ekonomiska råd.
Industrin bör behålla sin särställning som lönenormerare i lönebildningen på den svenska arbetsmarknaden, skriver rådet i rapporten ”Inför 2010 års avtalsrörelse” som läggs fram i dag
Industrins ekonomiska råd är en fristående grupp ekonomer. Just nu består gruppen av Pontus Braunerhjelm, Forum för småföretagsforskning, Olle Djerf, Ekonomikonsult AB, Håkan Frisén, SEB och Henry Ohlsson, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
Det finns inget alternativ till industrin som ankare i lönebildningen, anser de fyra ekonomerna.
Att andra sektorer skulle vara lika utsatta för utländsk konkurrens är överdrivet, anser de.
– Frihetsgraderna i den ekonomiska politiken överdrivs ofta, skriver de.
Att inte låta industrisektorn gå först och ange riktmärket kan bli kostsamt.
– Samhällsekonomiskt kan kostnaderna bli stora om den konkurrensutsatta industrin inte går någorlunda i takt med omvärlden.
– Hela industrisektorn utgör fortfarande en relativt stor del av samhällsekonomin och är sammansatt av en rad branscher med relativt skilda förutsättningar, vilket parterna bakom industriavtalet har haft att ta hänsyn till i sina övervägningar under årens lopp.
Dessutom betyder industrin mycket för tjänstesektorn.
– Det råder ett starkt ömsesidigt beroende mellan industrin och olika industrinära företagstjänster. Industrin är i särklass mest exportberoende jämfört med andra näringsgrenar.
Ekonomerna ger Industriavtalet gott betyg. Under de två första avtalsperioderna steg lönerna något snabbare i Sverige än i konkurrentländerna.
Men under de två senaste perioderna har löneutvecklingen legat i linje med de andra ländernas som svensk industri tävlar med.
Industrins ekonomiska råd konstaterar också att industrin påverkades mer än andra sektorer av finanskrisen. Detta beroende på det kraftiga fallet i världshandeln.
Till följd av krisen har antalet anställda inom industrin under de senaste tolv månaderna minskat med 87 100. Av dessa var 72 700 tillsvidareanställda och resten, 14 400, visstidsanställda.
