Han förhandlade med framgång mot världens klädjättar. Han ordnade kollektivavtal åt världens fattiga textilarbetere. I morse dog Neil Kearney, 59 år.
I över tjugo år var han Textilinternationalens generalsekreterare. Han var ständigt på resande fot och pendlade mellan klädtillverkarnas huvudkontor i västvärlden och fabrikerna i den fattiga världen.
Neil Kearny hittades död på ett hotellrum i Bangladesh. Dödsorsaken var hjärtattack.
– Neil Kearny förkroppsligade textilarbetarinternationalen, säger Anders Ferbe, IF Metalls vice förbundsordförande.- Hans död är en stor förlust för världens textilarbetare. Med små resurser nådde han viktiga framgångar som kom många fattiga textilarbetare till del. Han var en facklig eldsjäl i ordets verkliga betydelse.
Dagens Arbete träffade Neil Kearney i samband med IF Metalls globaliseringskonferens i fjol. Han berättade hur vinden hade vänt för det fackliga arbetet i världens textilindustri.
– Förr kunde företagen göra precis som de ville. De struntade totalt i oss, berättade han.
Men makten har förskjutits. Tack vare konsumenterna, ansåg Kearney. De stora klädföretagen är rädda att svärta ner sitt varumärke. Ett TV-inslag på 30 sekunder kan rasera anseendet och försäljningen.
Neil Kearney kämpade för globala ramavtal som ger arbetarna grundläggande rättigheter. Han lyckades inte med svenska HM. Däremot med spanska Inditex som driver Zara-butikerna. Han berättade hur det gick till:
– En fabrik i Bangladesh brann och arbetarna var inlåsta och kom inte ut. Fabriken levererade kläder till Inditex.
Kearny ringde upp Inditex vd och kallade honom ”mördare”.
– Han blev förskräckt och föreslog att han samma dag skulle flyga från Spanien till Bryssel för att träffa mig på mitt kontor.
Dagen efter hade Inditex och textilarbetarinternationalen skrivit under det första globala ramavtalet för en större klädkedja. Inditex garanterade arbetarna rätten att organisera sig i de leverantörer de anlitade.
– Inditex erkände oss som global partner för att se till att arbetarna hos leverantörerna garanterades värdiga villkor.
Kort därefter upptäcktes att en av Inditex leverantörer i Kambodja avskedat massor av fackliga aktivister. Med det färska ramavtalet i hand åkte Neil Kearny och en representant för Inditex till Kambodja. Samtliga avskedade återanställdes.
Inte nog med det. När Kearney åkte hem igen hade de avskedade återanställts och fackets medlemskap i ett slag ökat från 900 till 1700 medlemmar på fabriken.
Textilarbetarnas international, International Textile, Garment & Leather Workers Federation, har 10 miljoner medlemmar. Neil Kearney var i full färd med att planera internationalens nästa kongress om blott två veckor.
