Hans företrädare tvingades bort, men Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg har sina avdelningsordförande bakom sig.
– Han har gått från pojke till man, lyder ett omdöme.
Den interna turbulensen i Pappers våren 2006 slutade med att förbundets dåvarande ordförande, Sune Ekbåge, avgick. På kongressen samma år valdes Jan-Henrik Sandberg till ny ordförande.
I september stundar en ny kongress.
Dagens Arbete har därför ställt de lokala ordförandena inför frågan om de känner förtroende för Pappers nuvarande ordförande. Åtta av tio svarar ja på den frågan.
Jan-Henrik Sandberg har ett uttalat stöd från 44 av sina avdelningsordförande medan 13 anser att han inte levt upp till förväntningarna. Några har avstått från att kommentera.
Dagens Arbetes enkät visar också att de avdelningar som en gång tvingade bort Sune Ekbåge fortfarande inte är nöjda. Det rör sig om ungefärligen samma avdelningar som uppenbarligen aldrig får känna sig nöjda.
Så här i efterhand kan konstateras att vårens segdragna konflikt med arbetsgivarna, som resulterade i den elva dagar långa strejken, stärkte Jan-Henrik Sandbergs aktier rejält.
När Dagens Arbete i januari ställde frågan om vilket förtroende Pappers avdelningar kände för sin ordförande, var det hela 22 avdelningar av 58 som var tveksamma, fyra av tio.
Men detta ändrade turbulensen i avtalsrörelsen på.
– Han har gått från att vara anonym till att visa sitt rätta jag, säger en som bytt åsikt.
Han är inte ensam. Många som krävt lite tuffare tag och en ordförande som tar sig ton, har fått vad de ropat efter.
En ordförande som trätt fram, blivit mer synlig och fört fram förbundets ståndpunkter på ett bra sätt, säger de forna kritiker som Dagens Arbete talat med.
– Han har utvecklats i rätt riktning. Det kanske är bra med en avtalsrörelse före en kongress, säger en ordförande. För två år sedan tyckte jag att han var skitdålig, nu har han växt i rollen.
– Han har stått stark i konflikten, men ordförande är man hela tiden, inte bara under en avtalsrörelse.
