DA-ANALYS Tyskland idag: Stålarbetarna varningsstrejkar för 6-procentiga lönelyft. Och på Siemens förhandlar facket fram garanterad sysselsättning fram till 2013. Tysk ekonomi går bra – det ger facket självförtroende.
I går torsdag stannade stålindustrin i delar av Ruhrområdet. Vid Thyssen Krupp Steel, Werk Hüttenhem, Hüttenwerk Krupp Mannesmann, Tailored Blanks, SZMF och Arcelor Mittal lämnade arbetarna och gick ut för att demonstrera under fyra timmar.
Varningsstrejken samlade över 11 000 arbetare vid sammanlagt 38 företag i Duisburg och Bochum.
Syftet var att sätta press på förhandlingarna mellan deras fackliga organisation IG Metall och arbetsgivarna. Ännu har inget bud kommit från arbetsgivarna.
Facket kräver 6 procent på ett år. Alla kurvor pekar uppåt och facket anser att de anställda ska ha del av vinsterna. I synnerhet som lönerna i fjol, under krisen, frystes. Året dess förr innan steg de med 5,2 procent.
Tysk ekonomi går som tåget just nu. Och det är exportindustrin som drar tillväxten.
Höglönelandet Tyskland – inte låglönenationen Kina – är världens största exportnation och exporten vilar till stor del på tillverkningsindustri. För de senaste tolv månaderna uppgår det tyska överskottet i handeln med omvärlden till 207 miljarder dollar. Kina är näst bäst med 179 miljarder.
Länder som till stor del avvecklat sin tillverkningsindustri och i stället förlitat sig på den finansiella ekonomin – som USA och Storbritannien – visar å sin sida katastrofala siffror.
Visserligen drabbades industrin i Tyskland hårt av finanskrisen. Men den tyska regeringen gick in med omfattande stödpaket bland annat till fordonsindustrin. Staten betalade ut skrotningspremier till den som bytte bil och pytsade dessutom in pengar i Kurzarbeit – ett permitteringslöneavtal mellan facket och arbetsgivarna.
På så vis kunde industrin behålla sina anställda som nu finns på plats när exporten drar igång igen. Exporten ökar, företagens kassor fylls och det fackliga självförtroendet stiger. Kraftmätningen mellan IG Metall och stålindustrins arbetsgivare är den första efter krisen.
Samtidigt som varningsstrejkerna sprider sig över landet skördar facket framgångar på företagsnivå. På Siemens har facket förhandlat fram en jobbgaranti som innebär att inga uppsägningar får göras före 2014.
Avtal som garanterar sysselsättningen har blivit vanligare i Tyskland på senare år. Avtalet på Mercedes är det mest uppmärksammade.
Allt började i Sindelfingen i södra Tyskland. En Mercedesfabrik till ytan större än Monaco och med 42 000 anställda.
Företaget ville att alla i Sindelfingen skulle jobba 40 timmar i veckan i stället för 35 utan kompensation för de fem extratimmarna. Annars skulle produktionen av nya S–modellen flyttas till bland annat Bremen. Bremen ställdes mot Sindelfingen.
Företaget satte kniven på de anställdas strupe. Ni eller dem?
Delstatens metallordförande Jörg Hofmann tog över förhandlingarna och förklarade för Mercedes att de inte kunde spela ut fabrik mot fabrik. När Hoffman satte sig öga mot öga med direktörerna från Daimler Chrysler tystnade plötsligt Sindelfingens vidsträckta monteringshallar. Inga komponenter, inte en skruv nådde monteringslinan. Linan stannade och Mercedes förlorade femtusen bilar.
Snart protesterade 60 000 anställda över hela landet. Då mjuknade Mercedes.
I avtalet som slöts mellan företaget och facket garanterades samtliga 160 000 anställda i Tyskland anställning i åtta år. Inga uppsägningar fick göras, inte på någon fabrik.
Men vad är egentligen en formulering om garanterad sysselsättning värd? Jörg Hoffman svarade:
– Ingenting. Om inte den är kopplad till investeringar.
Mercededs–arbetarna fick åtta års jobbgaranti kopplade till investeringar. Företaget lovade tillverka nya S–modellen i Sindelfingen. En normal livscykel för en bilmodell är cirka åtta år, alltså lika länge som den avtalade jobbgarantin.
Inte nog med det. Företaget lovade att stoppa all outsourcing i hela Tyskland. I själva verket skulle verksamhet som tidigare lagts ut på andra firmor tas tillbaka. I stället för en massiv outsourcing blev det insourcing.
Avtal med jobbgaranti är inte problemfritt. I synnerhet om de tyska företagen ingår i koncerner där andra fabriker i andra länder inte har avtal om jobbgarantier.
När Opel i Rüsselsheim ställdes mot Saab i Trollhättan missgynnades den svenska fabriken av det tyska avtalet. Och vad skulle hända om Scania slogs ihop med tyska MAN?
Vad som däremot direkt gynnar de anställda i den svenska exportindustrin är uppgången i tysk ekonomi. Tyskland är fortfarande det land som köper mest industrivaror av Sverige. Dessutom har den svenska fackföreningsrörelserna allt intresse av att följa hur det går för stålarbetarna och deras 6–procentiga lönekrav.
Nästa vecka sprids varningsstrejkerna till östra Tyskland.
