Praktikplatsen blev slutet för pappa

Guldspadenominerad 2011Arbetsförmedlingens praktikplats blev Håkans död. Han skickades ut till Sveriges farligaste jobb med en motorsåg i handen. Ett år senare väntar döttrarna fortfarande på svar. Varför dog pappa?

Trädens gulnande löv rasslade när 47-årige Håkan Altin varvade upp motorsågen och förde kedjan mot björkens vita näverhinna. Ett av träden hade svepts med av vinden och halvlåg mot ett annat. Håkans jobb var att fälla båda, det farligaste en skogsarbetare kan utsätta sig för.

Han hade hunnit jobba ett par veckor för Gävle kommun, ditskickad av Arbetsförmedlingen för arbetsträning. Han var lycklig, äntligen en väg ur arbetslösheten.

Håkan höll fortfarande motorsågen i handen när arbetskamraten hittade honom klämd under trädet den där onsdagen i september förra året. Två kvinnor som tränade sina hundar i närheten ringde ambulans. En av dem höll honom i handen och pratade lugnande.

Tio revben var brutna, lårbenet var av på två ställen, nyckelbenet brutet och i en ryggkota fanns en spricka. Håkan var fortfarande vid medvetande när ambulanspersonalen baxade ut honom från den risiga och svårtillgängliga skogsdungen.

Yngsta dottern Josefine Norlin var på jobbet när samtalet kom. Hon förstod inte allvaret utan arbetade vidare och åkte sedan hem till radhuset hon delade med pappa.

Josefine satt vid datorn när storasyster Johanna ringde.

–  Först då fattade jag att pappa var allvarligt skadad.

Hon kastade sig på cykeln och skyndade till sjukhuset i Gävle. Pappa låg fastspänd i en säng. Han sökte hennes hand och sa tyst: ”Jag älskar dig gumman.”

Håkans sargade kropp skulle aldrig återhämta sig.

Sex veckor senare somnade han in i något som läkarna kallade multi-organsvikt. De sista två veckorna visste döttrarna Josefine och Johanna att slutet var nära.

– Pappa försökte krama mig. Han orkade inte, säger Josefine.

Äldre systern Johanna tog hand om kontakterna med myndigheterna. Sorgen kom att förbytas i ilska.

– När vi pratat med Arbetsförmedlingen och Gävle kommun har de skyllt på varandra. Ingen vill ta ansvar, säger Johanna.

När hon på våren förra året kontaktade Arbetsmiljöverket för att höra hur det gick med utredningen efter pappans död fick hon beskedet att den var nedlagd.

Men fem minuter efter att samtalet avslutats ringde Arbetsmiljöverket upp och meddelade att utredningen skulle återupptas.

– Det var hur konstigt som helst.

Systrarna är uppretade på hur de behandlats av myndigheterna.

– Alltihop känns som en mörkläggning. Bland det värsta är att jag hörde att alla på pappas avdelning fick gå utbildningar efter olyckan. Det var så dags då, säger Johanna.

När döttrarna gick igenom Håkans papper hittade de ett intyg på att han för länge sedan hade gått någon form av skogsutbildning. Någon annan erfarenhet av skogsarbete hade han inte.

Lars-Olov Eriksson är regionalt skyddsombud på GS-facket. Han reagerar kraftigt på att en outbildad person skickas ut i skogen för att kapa vindfällor.

– Det låter som ett grovt åsidosättande av regelverket. Det är förbjudet att jobba själv med stormfälld skog.

Enligt Arbetsmiljöverkets regler ska den som jobbar med motorsåg ha genomgått en utbildning och också ha kompetens för arbetet.

Verksamhetschefen Peter Rüger leder den avdelning i Gävle kommun där Håkan Altin jobbade. Han tycker att kommunen tagit sitt ansvar.

–  Han hade en utbildning från 90-talet. Det är som med ett körkort, jag tog själv mitt för länge sedan. Det behöver jag inte göra igen. Dessutom hade vi testat om han verkligen kunde köra med motorsåg.

– Efter olyckan granskade vi oss själva och genomförde utbildningar. Men vi har inte infört några nya rutiner, säger Peter Rüger.

Olycksmorgonen var en arbetsledare på plats och gick igenom vilka träd som skulle fällas. Men när olyckan skedde var Håkan ensam. Arbetsledaren hade åkt därifrån. Några trädlängder bort befann sig en arbetskamrat som också sågade träd.

–  Ett träd lutade mot det andra. Han hade fått instruktioner att såga ner det som lutade först. Det gjorde han inte. Han tog det andra, säger Peter Rüger.

–  Det där måste handla om ett missförstånd. Om pappa vetat vilka risker som fanns hade han aldrig gjort det själv, säger Johanna.

På Arbetsförmedlingens huvudkontor är kritiken hård mot att Håkan Altin skickats ut på ett så farligt jobb.

– Jag räknar på hur många förordningar man brutit mot. Det ska finnas handledning. Fälla träd får inte en praktikant hålla på med. Det kräver yrkeskunskap, säger Pasi Keskikastari, kvalificerad handläggare på Arbetsförmedlingen.

Peter Rüger säger att Arbetsmiljöverket friat kommunen från ansvar. Något som inte stämmer. Arbetsmiljöverket har öppnat utredningen igen.

Var det en felbedömning att lägga ner utredningen?

–  Ja. Vi fick nya uppgifter och tänkte att vi inte hade gjort det tillräckligt bra, säger Karin Lagerkvist, tillsynsdirektör på Arbetsmiljöverket.

Hur rättssäkert är det att ni tar upp utredningar när anhöriga ringer och ifrågasätter?

–  Det är sällan som en anhörig ringer. Jag tycker det är rättssäkert om någon hör av sig till oss och tycker att vi har gjort fel. Då kan vi ändra oss. Det vore värre om vi låser fast oss och inte tar upp utredningar.

För döttrarna Josefine och Johanna är allt för många frågor obesvarade.

–  Vi behöver få ett avslut för att gå vidare. Vem har ansvaret för att pappa dog på jobbet? Alla skyller ifrån sig, säger Johanna.

ANDERS ELGHORN och MARCUS DERLAND