Statliga Konjunkturinstitutet lägger ett stort ansvar på industrins förhandlare. Det är de som ska sätta riktmärket för de löneökningar som ska pressa ned arbetslösheten.

Max 3,1 procent per år för de kommande två åren. Och inte mer än 3,7 procent per år för perioden 2015-2020. Annars kan vi inte pressa ned arbetslösheten till 5 procent, skriver KI i sin rapport om lönebildningen.

I år förväntas arbetslösheten stanna vid 7,3 procent.

KI spår att det kan bli mer i plånboken om lönerna inte stiger så snabbt. Antagandet bygger på att företagen får bättre lönsamhet med lägre löneökningar. Med stigande vinster uppmuntras till investeringar. Investeringarna i sin tur ökar produktiviteten och därmed skapas utrymme för högre reallöner.

KI betonar att industrins avtal måste bli vägledande för resten av arbetsmarknaden. Utan samordnade förhandlingar riskerar lönerörelsen att bli en huggsexa och arbetslösheten stiger.

Jobbskatteavdraget bromsar löneutvecklingen, enligt KI. I alla fall till en början. På sikt bestäms löneutvecklingen mer av vad det finns för utbud och efterfrågan på arbetskraft. Hög efterfrågan driver upp lönerna eftersom arbetsgivarna då konkurrerar om arbetskraften.