IF Metalls avtalssekretare Veli–Pekka Säikkälä var en av dem som förhandlade fram det nya industriavtalet. Här förklarar han varför det är bra med ett stramare avtal och vad Pappers nej betyder.
Först sa Livs ja, sedan kom Pappers nej. I morgon torsdag tar IF Metalls avtalsråd ställning till det nya industriavtalet. Veli–Pekka Säikkälä hoppas att avtalsrådet ställer sig bakom avtalet.
– Det här är ett bra avtal som stärker facket, säger han.
Om det blir nej? Han skakar på huvudet.
– Då blir det rörigt, riktigt besvärligt. Vi har mycket att vinna med det nya industriavtalet.
Här förklarar han varför.
– Industriavtalet har sedan det kom 1997 stabiliserat lönebildningen. Och vi har haft nytta av det.
– Det nya Industriavtalet har blivit stramare genom att vi har fastslagit att det ska vara centrala avtal.
Dessutom har opona (de opartiska ordförandena) fått en tydligare roll vad gäller koordinationen mellan olika avtal. Det innebär att man träffar flera avtal samtidigt.
– Dessutom är man opo för hela industrin och inte bara för enskilda avtalsområden.
Vad innebär det?
– Att man på industrins område har centraliserat lönebildningen vilket vi tror är väldigt bra.
Bara positivt?
– Jag kan faktiskt inte se någonting som är en försämring på något sätt. Möjligtvis att vi som stort förbund har släppt ifrån oss en del av makten till de mindre förbunden inom Facken inom industrin. Men det betyder också att delaktigheten ökar och att märket blir tydligare, vilket är positivt.
På vilket sätt?
– I och med att avtalet är tydligt på att det ska finnas en koordination, alltså fler ska vara beredda att träffa avtal samtidigt. Historiskt sett har IF Metall varit de som har legat först. Nu har de mindre förbunden fått mer att säga till om. Jag tror ändå att vi tjänar på det.
Ändå har ett av de mindre förbunden, Pappers, valt att hoppa av.
– Det är tråkigt. Jag har respekt för att Pappers gjort sitt ställningstagande utifrån sina antaganden. Men jag har lite svårt att förstå deras argumentation.
Som vad då?
– Jag vet ju att ett av skälen till att Pappers har sagt nej är den så kallade partsgemensamma överläggningen som innebär att man förhandlar ihop. Det blir ett större tryck att träffa avtal om man inte redan gjort det.
– Man ska komma ihåg att det är fackföreningsrörelsen som vill ha avtal. Arbetsgivarna kan klara sig utan avtal.
Är inte risken att man kan pådyvlas ett sämre avtal än vad man håller på att förhandla fram själv?
– Nej men man får förklara sig varför man inte köper andras lösningar. Men det finns ju inget tvång på något sätt att man ska acceptera någon annans lösning. Alla förbunden är suveräna att träffa sina egna avtal. Det kan ju vara så att det är arbetsgivaren som inte vill träffa avtal och då blir det naturligtvis en påtryckning åt det hållet. Har man rent mjöl i påsen och vågar stå för sina krav så är inte en partsgemensam överläggning är något att vara rädd för.
Om den ”partsgemensamma överläggningen” funnits i förra avtalsrörelsen hade IF Metall möjligtvis ställts inför tjänstemännens 18–månadersavtal som ni inte gillade.
– Ja och i så fall hade vi fått lägga fram våra argument för våra krav. Konstigare är det inte.
– Traditionellt brukar det vara facken som är de som anser att man ska samlas, att man ska prata, att man ska få förhandlingstillfällen. Med det nya industriavtalet kan man ställa sig i en partsgemensam överläggning och tala om för opona varför man inte träffat en överenskommelse, vad som krävs för att man ska kunna göra det.
– Om några har träffat ett avtal och har en viss lösning då har man möjlighet att tala om att man inte köper den lösningen. Jag har lite svårt att förstå att Pappers är kritiska till det här.
De anser också att förslaget hindrar LO–samordning. Stämmer inte det?
– Det är ju lite märkligt med tanke på att LO:s styrelse själv faktiskt gör en annan bedömning och säger att det nya industriavtalet går att förena med LO–samordningen.
Men hur hänger det ihop? Först säger Teknikarbetsgivarna upp det gamla industriavtalet med motiveringen att ni tar för mycket hänsyn till LO:s samordning. Sedan får vi ett nytt avtal och ni säger att samordningen inom LO kan fortsätta. Vad har då arbetsgivarna fått ut?
– Jag tror att anledningen till att Teknikarbetsgivarna sa upp det gamla Industriavtalet hade att göra med samordningen både inom LO och Svenskt Näringsliv. Samordningen hade blivit för hård på olika sätt.
– För Teknikarbetsgivarna tror jag att kostnadsmärket är det viktiga, att nivån på avtalets kostnader är ungefär lika.
– Jag tror också att det finns en poäng för Teknikarbetsgivarna – vad de än säger om lokal lönebildning – att man får ett stramare industriavtal. Då får de en starkare kontroll över sina kollegor i andra arbetsgivarförbund. Det betyder å andra sidan att de andra arbetsgivarna stärker sitt inflytande över Teknikarbetsgivarna. I grunden är det bra. Vi vill att det ska vara en bred uppslutning.
Som samtidigt hindrar låglöneförbund inom LO att kräva mer?
– Inte alls. Det finns inget problem med att vissa avtalsområden med lågt löneläge i vissa avtalsrörelser får något mer än andra. Problemet är om den internationellt konkurrensutsatta industrin inte är löneledande och sätter normen på lång sikt. Då riskerar vi gå mot en avtalsröra med huggsexa som tidigare var mycket skadlig för landet. Vi ska ha ordning på lönebildningen så att den ger reallöneökningar och bidrar till jobb och stärkt konkurrenskraft.
Men Pappers anser ju att normen kommer att fungera som ett tak för andra?
– En normering innebär både golv och tak. Det innebär att de som har svårt att nå upp till normen får hjälp med det och att de som kan få mer håller igen. Det är klassisk solidarisk lönepolitik till nytta för alla löntagare.
Vad svarar du dem som tycker att IF Metall sviker de lågavlönade?
– Kom ihåg att vi har många lågavlönade grupper inom vårt förbund. Vi slåss för våra lågavlönade. Våra medlemmar kan inte tjäna som golv för andra.
Vad betyder det för LO–förbunden inom industrin att Pappers har hoppat av?
– Det är klart att det är negativt. Olyckligt. Och det försvagar industriavtalet. Det ska man inte hymla med. Ändå tror jag vi kan ha ett starkt industriavtal trots att Pappers inte är med.
Får tjänstemännen ökad tyngd nu?
– I och med Pappers avhopp minskar ju arbetarnas andel gentemot tjänstemännen. Det påverkar naturligtvis.
Vad händer med LO:s samordning om ni blir mer uppbundna inom ramen för ett nytt industriavtal?
– Jag håller inte med om beskrivningen att vi blir mer uppbundna. Det som vi skrivit in i avtal är sånt som vi har sagt hela tiden. Att konkurrensutsatt sektor ska vara lönenormerande.
– Vi står för det vi stått för i alla tider. Att industrin ska vara lönenormerande och sätta riktmärket för resten. Det har ju alltid varit en bärande del i den solidariska lönepolitiken.
