Burmas folk lider under diktuaturens förtryck och arbetare utnyttjas hårt i fabrikerna. Men en rörelse växer fram. Med risk för hårda straff vågade sig 18 burmesiska ungdomar till ett hemligt möte i Rangoon.

Militärdiktaturen Burma är ett av världens mest repressiva länder. FN:s rapportör i Burma vittnar om grova och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Leif Mettävainio och Erik Andersson jobbar med internationella frågor på fackförbunden GS och IF Metall. I dagarna har de kommit hem från ett besök i Burma.

I den tidigare huvudstaden Rangoon träffade de bland annat 18 ungdomar som ingår i ett hemligt fackligt nätverk.

– De är enormt modiga som kom för att träffa oss. Vilket mod, säger Erik Andersson.

Om det avslöjas att ungdomarna engagerar sig fackligt riskerar de inte bara sina jobb, utan även att de själva och deras familjer utsätts för kränkningar, repressalier eller fängelse.

Flera personer som har verkat för arbetstagares rättigheter avtjänar långa fängelsestraff på grund av sitt engagemang.

De människor som Leif Mettävainio och Erik Andersson träffade arbetar i olika typer av industrier, till exempel textil-, plast-, sko- eller träindustri.

Utanför Rangoon finns flera industrizoner där fabrikerna ligger på rad, omgivna av taggtråd och vakter. Ofta bor de anställda i enkla skjul som ägs av arbetsgivaren, som drar pengar från lönen för boendet.

Lönen kan vara så låg som sex dollar i månaden och det är vanligt att bemanningsföretag som ordnar ett arbete kräver att få tio eller tjugo procent av lönen.

Anställningstryggheten är obefintlig och händer det en olycka är arbetstagaren helt rättslös, trots att arbetsgivaren egentligen ska ta ett visst ansvar.

– Då säger arbetsgivaren bara att den personen inte är anställd här och så kastar man ut honom, berättar Erik Andersson.

Förutom arbetare fick Leif Mettävainio och Erik Andersson tillfälle att träffa två av de tre högst uppsatta ledarna i oppositionspartiet National League for Democracy (NLD).

De har båda varit fängslade i många år och har suttit i husarrest, men precis som partiets ledare, Aung San Suu Kyi, har de släppts fria.

Nu går GS och IF Metall vidare med informationen de har samlat på sig och kontakterna som har skapats. För Leif Mettävainio och Erik Andersson känns det självklart att svenska fackförbund ska stötta den fackliga organisation som håller på att växa fram i Burma.

– Det känns hoppfullt. Där fanns en facklig mognad, de förstod att de måste gå samman för att bli starka, säger Leif Mettävainio.

– Vi har en skyldighet att göra någonting. Folket lider under förtrycket, säger Erik Andersson.

De tror att en facklig organisering också skapar bättre förutsättningar för demokrati i landet.

– Då finns det en grund, ett nätverk och en medvetenhet som kommer underifrån, säger Erik Andersson.

Fakta/Burma

• Styrs sedan 1962 av en militärjunta.
• 1988 demonstrerade miljoner burmeser för demokrati, men slogs brutalt ner.
• 1990 hölls fria val där 90 partier deltod. Oppositionspartiet NLD segrade, men erkändes aldrig av militärjuntan.
• 2007 ägde de största protesterna sedan 1988 rum. Hundratusentals människor demonstrerade. Militären slog tillbaka protesterna, tusentals människor dödades och fängslades.
• 2010 hölls nya val, men militären garanterades 25 procent av platserna i parlamentet. Vallagar begränsade möjligheten för oppositionspartier att delta i valet och valfusk förekom. Militären fick 76 procent av platserna i parlamentet.
• 2010 släpps oppositionsledaren Aung San Suu Kyi efter sammanlagt 15 års husarrest.
• Enligt Internationella Fackliga Samorganisationen (IFS) och FN-organet International Labour Organisation (ILO) bör inga företag investera eller bedriva handel med Burma.
• Cirka 2 100 politiska fångar sitter fängslade i Burma.