DA ANALYS
Så kom smällen mot stålorterna. Med färre skift, uppsägningar och med en massa frågetecken om framtiden. Dramat om Outokumpus framtid har bara börjat.
Att ett bistert besked skulle komma var att vänta.
Outokumpu är i kris.
Detta Outokumpu, till stora delar ägt av finska staten, har gått på knäna alltsedan finanskrisen för precis tre år sedan. På de senaste åren har företaget förlorat 8 miljarder kronor, samtidigt som konkurrenterna klarat sig hyggligt.
På Outokumpus svenska produktionsorter Avesta, Degerfors, Långshyttan, Torshälla, Molkom, Storfors och Örnsköldsvik har det funnits all anledning att undra om allt står rätt till.
Häromveckan kom beskedet att rörverket i Torshälla läggs ned eftersom Outokumpu håller på att lämna tillverkningen av rostfria rör.
Och nu det senaste beskedet: 600 jobb bort i Sverige. En kraftig neddragning som innebär färre skift och med stålverk och valsverk på halvfart.
Den som har det minsta hum om stålindustrins ekonomi vet att stålverk mår bäst ekonomiskt av att gå så mycket som möjligt. Dygnet om, året runt.
Dyra maskiner kan bara betala sig om de körs på max. I stålindustrin är det utrustningen som kostar. Lönekostnaderna uppgår inte till mer än 4-5 procent av de totala utgifterna.
Det är fundamenta.
Nerdragningarna drabbar anläggningar som rationaliserats både på längden och tvären genom åren. Skiftlagen har redan snålast möjliga bemanning.
Är det någonstans i ekonomin där man kunnat avlösa en dramatisk produktivitetschock så är det i stålindustrin. Aldrig har vi tillverkat så mycket stål i det här landet som under det senaste decenniet – och aldrig har stålindustrin haft så få anställda.
Men kanske kan man trots allt se en ljusstrimma just i nerdragningen i antal skift. Det låter märkligt. Men det kan faktiskt signalera något positivt. Inte säkert, men kanske. Och det har med Outokumpus strategi att göra.
Den senaste tiden har företagets inriktning varit att producera stora volymer standardstål. En typ av produkter som det är svårt att ta bra betalt för. Inte minst för att det runt om i världen finns andra ståltillverkare som inte gör annat än pumpar ut billigt rostfritt stål till enkel standardkvalité och till låga priser.
Outokumpu har tvingat de svenska verken att jobba efter den inriktningen. Budskapet: producera mycket, det gör inget om priserna är låga på det ni producerar. Bara ni producerar.
Den svenska delen av Outokumpu har av allt att döma fått en ny ledning som ifrågasätter den strategin. I stället vill den återuppta det som gällde tills för ett par år sedan: tillverkning av nischat specialstål till höga priser.
Att dra ner skiften skulle kunna vara ett medel att bli av med standardprodukterna och bara inrikta sig på specialstålet. I så fall har Outokumpus svenska anläggningar skaffat sig ett hyfsat läge.
Stålbranschen är orolig just nu. Och i synnerhet för det rostfria stålet. Fyra spelare slåss om den rostfria marknaden i Europa: förutom Outokumpu, spanska Acerinox, belgisk-franska Aperam och tysk-italienska Thyssen Krupp Stainless. Tillsammans tillverkar de för mycket stål än vad som går att sälja. Överkapaciteten ligger på 30 procent.
Samtidigt har Kina snabbt seglat upp som en jätte på rostfritt stål. För tio år sedan stod Kina för 4 procent av världsproduktionen av rostfritt – idag för över 30 procent.
Outokumpus konkurrenter har alla den fördelen att de har tillverkning på andra marknader än den knackiga europeiska. Därmed kan de dra fördelar av tillväxten på andra kontinenter.
Så vad kommer att hända i Europa? Sammanslagningar? Tveksamt. Om två av de fyra europeiska tillverkarna gick samman skulle säkert EU-kommissionen slå bakut. Av konkurrensskäl. I Europa tillåts ingen ha mer än 40 procent av marknaden. Och det skulle ett nytt sammanslaget rostfritt stålföretag få.
Återstår att dra ner på kapaciteten och minska tillverkningen. Just det som Outokumpu gör nu för att kapa kostnader.
Men det finns ytterligare en väg, den väg som stålkonsulten Marcel Genet vid Laplace Conseil anvisade i branschbrevet SBB Insight häromsistens: ståltillverkarna måste ta kontrollen över prissättningen.
För Outokumpus del kan det bara innebära en sak: att satsa på specialprodukterna. Såsom företaget en gång tänkte. Om Avesta, Långshyttan, Torshälla och de andra orterna slipper skitvolymerna – då ser det aningen ljusare ut.
