70 års gemensam erfarenhet av varvsindustrin. Pertti och Sirpa vet hur tufft svetsarbete påverkar kroppen. Men riskerna med mangan har de aldrig hört talas om.

Varvssvetsaren Pertti Lehto har ägt två hjälmar under sitt yrkesliv. Den nuvarande är prydd med texten ”terve”, finska för ”tjena”. På den slitna overallen står arbetsplatsens namn, Götaverken Cityvarvet, ovanför vänstra bröstfickan. Vinterregnet kommer vertikalt och vinden gör sitt bästa för att kyla ner utsatta kroppsdelar.

Pertti Lehto verkar oberörd. Han har arbetat som svetsare i 45 år, varav 40 i Göteborg. Men varken han eller kollegan Sirpa Mäkitalo, med 25 års erfarenhet, känner till riskerna med mangan.

Både har krämpor. Hon har opererat handen för karpaltunnelsyndrom. Han besväras av ständigt värkande händer.

– Visst är jag fumlig i händerna. Men sånt kommer också med åldern, säger Pertti Lehto, som fyller 65 år om ett drygt år.

Under hela yrkeslivet har han jobbat ute i sträng kyla och använt vibrerande maskiner.

– Jag hade länge problem med vita fingrar. Men det blev bättre när jag slutade röka.

Pertti Lehto och Sirpa Mäkitalo är överens om att arbetsmiljön ständigt förbättras. I dag används friskluftsmasker vid riskfyllda jobb. Förr fanns punktutsug som fungerade sämre.

Hans Nilsson, pensionerad varvsarbetare, och i dag ordförande för varvshistoriska föreningen i Göteborg har 20 års erfarenhet som svetsare. I mitten på 1980-talet hittade läkarna en kula i en av lungorna. När den opererats bort och analyserats konstaterades att den innehöll allt från asbest till olika metaller.

–Men det här med mangan är helt nytt för mig. Det har vi aldrig undersökt på varven. Och jag vet eftersom jag jobbat fackligt sedan 1970-talet, säger Hans Nilsson.