Stefan Löfven tog farväl av IF Metall idag. Efter en vecka som Socialdemokraternas partiordförande återvände han till förbundshuset för ett känslomättat avsked.
– Men jag är fortfarande medlem i IF Metall, sa han inför den personal han har lett som förbundsordförande de senaste sex åren.
Han berättade om den ”omtumlande processen” efter att Håkan Juholt hade lämnat sitt uppdrag som partiordförande.
– Det var en jättesvår situation. Men på kortare tid än en vecka har vi en ny partiledare på plats, det är inte dåligt marscherat.
Stefan Löfven berättade om ögonblicket ”då det riktas blickar mot en själv”.
– Resan därifrån till att man säger ja är som ni förstår omtumlande.
Allvaret i partiets kris fick honom till slut att ställa upp.
– Jag ser mig inte som någon räddare eller frälsare i det, jag förstår fullt väl att så inte är fallet. Men jag tänkte så här: om inte partiet blir starkt igen och orkar driva politik, då vet vi också vad som händer med fackföreningsrörelsen.
– Det var min utgångspunkt när jag svarade ja.
Han varnade för en ny valseger för allianspartierna.
– Skulle den borgerliga alliansen få till en majoritetsregering igen, då vet vi vad som händer med våra medlemmar. Det blir inte lätt.
Stefan Löfven betonade att han tror på den socialdemokratiska politiken.
– Det är inte så att folk runtom i landet sitter och säger ”å vad bra att a-kassan blir sämre och sämre”, ”å vad fint att vi knappt har kvar någon sjukförsäkring värd namnet”. Det är inte det folk vill ha.
Politiken finns redan, enligt Löfven. Men politiken måste också utvecklas.
– Felet är att vi som politiskt parti inte varit tillräckligt starka eller har varit i tillräckligt bra form och därmed inte kunnat ge uttryck för den politik vi vill föra.
– Jag hade aldrig tagit detta uppdrag om jag inte visste att detta var möjligt.
Han betonade att jobbfrågan kommer att stå i centrum. Det är en frihetsfråga, säger han.
– Jobben är vår fråga. Och den här helt avgörande för människors möjlighet till frihet. Har man inget jobb är det svårt att känna frihet. Kan man inte tjäna egna pengar, betala sina räkningar eller kanske göra den där resan eller vad man vill göra – då blir friheten väldigt begränsad.
Han berättade om sin pappa som drabbades av arbetslöshet när Stefan Löfven var liten. De satt hemma vid köksbordet tillsammans med två arbetslösa kamrater till pappan.
– De skulle åka in till arbetsförmedlingen och de försökte skämta bort det där. Men det gick inte. Det var inte kul. De kände någon slags nedvärdering av sitt människovärde av att inte ha något arbete.
– Jag har mött många medlemmar i IF Metall på väg ut i arbetslöshet. Man ser oron i ögonen på dem.
Han talade sig också varm för det fackligt-politiska samarbetet. Men betonade fackets självständighet.
– Fackföreningsrörelsen har sin integritet, går aldrig i något ledband, kämpar alltid för medlemmarnas bästa.
– Ett politiskt parti är den andra delen. Två fristående delar. Men utan de två organisationerna i samverkan hade vi aldrig uppnått det vi lyckats uppnå i svensk arbetarrörelse. Det receptet tror jag också är bra för framtiden.
